Min känsla är att sommaren var alldeles fantastisk och att Gotland stärkte sitt varumärke som magisk plats som många längtar till.
Trots att många inte kunde resa hit och att vi inte fick kramas eller mötas närmare än två meter och inte fler än 50, blev sommaren något extra.
Längtan hit skapade ett surr i sociala medier som med stor sannolikhet smittade av sig på andra som ännu inte upptäckt vår ö. Vi som bor här, hela eller delar av året, påmindes om skönheten och den fantastiska tillgången på god mat, unik natur och kultur.
Kanske också fler deltidsboende som engagerar sig och ägnar mycket tid åt att lobba i olika samhällsfrågor här på ön får ökad inspiration att även flytta sin folkbokförda adress och driva på som skattebetalande invånare?
I går kom halvårssiffrorna från SCB kring befolkningen och hur denna förändrats. För Gotlands del tar vi ännu ett steg mot den magiska gränsen 60 000. Vi var sista juni 59 832 invånare, 146 fler än vid årsskiftet.
Det är en unik trend för landet. Inflyttningen sker i mindre utsträckning till storstäderna och mer till mindre tätorter, men som glesbygd utmärker sig Gotland med ökad befolkning. Vi är också unika genom att en stor andel av öns befolkning bor utanför tätort. Något som självklart är avgörande för att alla deltidsboende och besökare ska fortsätta att komma hit.
Men det är inget självspelande piano. Det kräver att vi är överens om att hela Gotland ska leva. Att vi tar varje tillfälle när det ges att hellre stärka än försvaga möjligheter och förutsättningarna för detta. Inom lagens gränser givetvis.
Det räcker inte att tycka, man måste också vara beredd att agera och från politiken måste man ha en tydlig kompass. Hur påverkas landsbygden av våra beslut? Framför allt på lång sikt. Det som kostar pengar i dag kan ge vinster till kommande generationer.
I debatten kring SMA-prövningen i Klinte hänvisas till programmet för Klintehamns utveckling av kritikerna som att ett tillstånd ensidigt skulle omöjliggöra en utveckling av samhället. Bland annat från Socialdemokraterna.
I frågan om Romapaketet nämns inte ens utvecklingen för Roma utan här talar S bara om ekonomiska effekter. Som dessutom haltar betänkligt i konsekvens eftersom det som S förordar skulle ta ett mycket djupare tag ur regionens plånbok än förslaget att sälja, om till ett anmärkningsvärt lågt pris.