En värld utan fungerande antibiotika är en veritabel mardröm. Men även om läget är allvarligt och regeringen fastnat lite i cykelstället finns det ljuspunkter.
Varje år dör det minst1,3 miljoner människor på grund av antibiotikaresistens. Det räcker med att komma ner till kontinenten för att finna att uppåt hälften av antibiotikabehandlingarna inte får avsedd effekt.
Om den svenska regeringen nu vill ta på sig ledartröjan i kampen mot antibiotikaresistens tarvar läget mer än de luddiga formuleringar som ambassadören för antimikrobiell resistens (AMR) Malin Grape gav uttryck för i TV4 i samband med mötet. Huvudspåren i hennes arbete handlar dels om vad som går att göra på EU-nivå, dels om vad EU kan göra för bättre tillgång till antibiotika på global nivå. Hon pekade också på att avregistreringar och brist inte är bra när det inte kommer nya antibiotikapreparat.
Hon har poänger såtillvida att det behövs fler verkningssätt, men det räcker inte. Vi behöver fortsätta utveckla odlingar och PCR-tester för snabbare diagnostisering, för att på så vis kunna sätta in rätt antibiotika redan från början. Därtill måste förbrukningen ner, och diskussionen bör sträcka sig bortom bara mängd. Vilken typ av antibiotika som används är också viktigt.
Här har svenska veterinärer tagit ett stort steg på vägen när de enats om särskilt restriktiv förskrivning av de brett verkande grupperna kinoloner och tredje generationens cefalosporiner. Syftet är att spara dem till humanmedicin. Tyvärr har veterinärerna inte enats om samma restriktivitet när det gäller sällskapsdjur. Det är inte bra. Även sällskapsdjur bör omfattas av begränsningarna. Resten av världens veterinärer bör snarast ta efter sina svenska kollegor när det gäller vilka substanser som skrivs ut till vad. Världens läkare bör också skärpa sig. Kanske till och med ännu mer än veterinärerna.
Samtidigt gör forskningen successivt små framsteg i kampen mot antibiotikaresistens. Det är snart tio år sedan danska forskare visade hur schizofrenimedicin hämmade den egenskap hos bakterier som gör att de kan pumpa ut antibiotika utanför cellväggen där den är verkningslös. På så sätt gick de resistenta bakterierna att bekämpa med relativt svag antibiotika.
Nyligen råkade forskare som egentligen sysslade med laddning av mobiltelefoner upptäcka en ny antibiotikaform med goda egenskaper mot resistens. Det går också att nämna malacidiner som hittades i jorden, och som visat goda resultat mot flera antibiotikaresistenta bakteriestammar, bland annat MRSA.
Om det tar ett år eller tio vet ingen, men någon dag kommer forskningen bryta igenom och knäcka bakteriers resistens mot antibiotika. Det finns ljus vid horisonten. Det innebär emellertid inte att världen kan fortsätta på den inslagna och vådliga linjen med överförskrivning. Vi måste sluta använda sönder en av mänsklighetens viktigaste upptäckter.