I en intervju med migrationsminister Johan Forssell (M) så identifierar Moderaterna ett mångkulturellt samhälle som något positivt. Det har fått Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson att gå i taket.
Nu har en konflikt mellan partierna blossat upp, som i själva verket avslöjar hur ideologiskt långt ifrån partierna egentligen står varandra. Något som under Tidöavtalet varit lätt att glömma bort.
Det var i en intervju med Aftonbladet som migrationsministern sa att Sverige kommer fortsätta ett vara ett mångkulturellt samhälle. Han fick det att låta som att det är något positivt.
Att Migrationsministern menar att mångkulturen är ett faktum har han rätt i. Ingen kan ändra hur samhället ser ut, om man inte börjar kasta ut medborgare ur landet. Men att det är något positivt är något vi inte hört från högerkanten på länge.
Åkesson gick direkt ut och kritiserade uttalandet – och menade att det är förvånande och bekymmersamt. Det hintar om att partierna har olika ideologier fortfarande – något som kan ses som en strimma av hopp för oss som ser hur Tidölaget blivit en sörja av högernationalistisk politik och invandrarhatande goja.
I en uppföljande intervju försökte då minister Forssell tona ned uttalandet. Han menar då att det inte handlar om att främja mångkulturalism, utan att det här ett faktum att det är så vårt samhälle ser ut och att det är viktigt att de som kommer till Sverige anpassar sig till svenska värderingar.
Att Forssell försöker mjuka upp uttalandet när det kommer frågor i SVT:s 30 minuter visar hur hårt Sverigedemokraterna har Moderaterna virade runt sitt lillfinger. Och det vet Sverigedemokraterna om.
Det visar också hur extrema Sverigedemokraterna egentligen är – de verkar inte vilja se ett mångkulturellt samhälle alls trots att människor i vårt land har olika kulturer som ofta firas i offentliga sammanhang.
Vad hade man tänkt göra av dessa människor? Att 20 procent av samhällets befolkning har utländsk bakgrund gör att det inte går att vara något annat än mångkulturella, såvida man inte tvingar dessa personer att assimileras och helt släppa sin egen kultur – något som skulle gå tvärtemot de mänskliga rättigheterna och allas rätt till kultur.
Det är länge något som Sverigedemokraterna har förespråkat, men det är sällan de säger det rätt ut. Det har ofta varit i andra ordval, till exempel som att man inte kan vara svensk och tillhöra en annan kultur samtidigt. Det är inte förrän deras kompanjoner Moderaterna inte håller med som den hårda sanningen verkar komma fram.
Genom Tidöavtalet och samarbetet med Sverigedemokraterna så har man glömt bort att Moderaterna har en egen ideologi, som faktiskt skiljer sig från Sverigedemokraternas. Hårdare tag, hårdare retorik mot invandrare och genom att lägga fokus på andra frågor än just migration, har gjort det svårt att som väljare komma ihåg det. En röst på Moderaterna har i praktiken varit en röst på Sverigedemokraterna som genom Tidöavtalet fått igenom stora delar av sin politik.
Det är möjligt att partiet blivit så bekväma av sig att så fort de får motstånd från Moderaterna så visar de på ett känsloutbrott. Det värsta är att Moderaterna backar så fort det händer.
Frågan är om de verkligen står upp för ett mångkulturellt samhälle – när man tror att det händer tycker man sig se en hint av en ryggrad. Att man skulle våga stå upp mot Åkessons rasistiska diskurs.
Men så fort ministern försöker mjuka upp sitt uttalande vid kritik är vi direkt tillbaka där vi började.
Med en regering som signerar nästintill vad som helst för att hålla Sverigedemokraterna nöjda.