I våras tillsatte Socialdemokraterna elva arbetsgrupper med olika inriktningar som var för sig skulle göra en ny analys av de problem som Sverige står inför. Tanken är att de elva gruppernas arbete ska bli underlag för nästa steg i arbetet där en bättre S-politik ska mejslas fram.
Det är klokt att göra ett stort omtag nu när Socialdemokraterna är i opposition och i början av veckan redogjorde Socialdemokraterna för de fyra första gruppernas analyser.
I media har man kunnat läsa att Socialdemokraterna numera gör samma analys som Sverigedemokraterna, vilket jag inte håller med om. Visserligen har de flesta av riksdagens partier insett att integrationen haft brister under hela 2000-talet. Men medan SD skyller allt på invandringen och därmed vill minimera den, har S en bredare analys där flera orsaker sägs ligga bakom den bristande integrationen.
Det S lyfter fram är att invandringen i sig inte är ett problem så länge integrationen fungerar.
Under de senaste 30 åren har det däremot funnits stora brister i mottagandet av nyanlända. Grundläggande utbildningar såväl som jobbskapande åtgärder har inte varit på den nivån de behövt vara. Nya grupper av invandrare har krävt nya integrationslösningar, vilka inte tagits fram. Detta har orsakat stora kunskapsbrister och då främst språkliga.
Bostadsbristen har förvärrat de språkliga bristerna och skapat bostadsområden där svenska pratas mest i undantag. Bostadsområden där utanförskapet byggt upp parallella samhällen präglade av trångboddhet och arbetslöshet samtidigt som det offentliga dragit sig tillbaka. Att integrationen inte fungerar med de förutsättningarna är knappast överraskande.
Men Socialdemokraterna pekar också på de nyliberala experimenten som en stor orsak till den bristande integrationen. Exempelvis det fria skolvalet som medfört att skolan inte längre klarar av sitt kompensatoriska uppdrag. Men även den privatiseringsvåg som dragit fram över Sverige har spätt på integrationsproblemen.
Ett tydligt exempel på de problem som de nyliberala experimenten skapat ges av den arbetsgrupp som jobbat med hur ungdomarna har det i dag. Där har det framkommit att ungdomarna inte förstår vad S menar med att ”ta tillbaka kontrollen av välfärden” då dagens ungdomar inte levt i ett samhälle där staten haft kontroll över välfärden.
Analysen pekar också ut den ensidiga inriktningen på en feministisk politik som problematisk. Inte för att feminismen gått för långt utan för att pojkarnas situation glömts bort. I dag ser man hur utrikes födda flickor har bättre skolresultat än inrikes födda pojkar.
De allvarligaste följderna ser vi i de områden där gängbrottsligheten brett ut sig. Där utanförskapet blivit en gemenskap för pojkar och unga män. Där polis och andra myndigheter blivit fiender och gängledare förebilder.
Nu är det inte bara i städernas förorter som unga inte ser hur politik och det offentliga kan göra någon skillnad. Även i glesbygden finns liknande problem då det offentliga dragit sig tillbaka. Där närmaste polisstation, arbetsförmedling, försäkringskassa eller socialkontor ligger många timmar bort. Där de unga inte upplevt något annat än ständiga försämringar.
I dagens samhälle har föräldrarnas bakgrund och inkomst fått allt större betydelse. I skolan får elever till föräldrar med studievana bättre betyg. Föräldrarnas inkomster spelar allt större betydelse för barnens möjligheter till fritidssysselsättningar. Kultur och fritidsaktiviteter har blivit en klassfråga, precis som skolresultaten och den negativa utvecklingen fortsätter.
Framtiden ser onekligen dyster ut om politikerna inte klarar av att vända den här utvecklingen. Men allt är inte mörker, även om de fyra analyserna inte andas så mycket hopp. För det var ju problemen som skulle tas fram.
Vad har då Socialdemokraterna för svar på de problem som nu radas upp i samhällsanalyserna?
Det återstår att se då det är nästa steg i partiets arbete.
Det vi vet i dag är att partiet vill fortsätta sin restriktiva invandringspolitik. Den som fick gehör under flyktingkrisen 2015 och ersatte den mer frikostiga borgerliga politiken som Reinfeldts regering drivit.
Och även om stora delar av de analyser som nu offentliggjorts är kritiska till den egna politiken är man också tydlig med att riksdagen haft en högermajoritet under stora delar av 2000-talet. Något som försämrat partiets möjlighet att driva den politik man haft som lösning på samhällsproblemen.
30 års bristande integration, bostadsbrist och nyliberala experiment har satt djupa spår i det svenska samhället. Nu återstår det för Socialdemokraterna att hitta sina lösningar på de utmaningar landet står inför. Vad de lösningarna är får vi veta framöver, men i god tid innan nästa val.