Boktips
Gunnar Sträng var socialdemokratisk finansminister i 21 år fram till 1976. Före det hade han andra ministerposter i över tio år. Han var en av de främsta politikerna på sin tid, även om han aldrig blev partiledare. På ett sätt var han kanske den som bestämde regeringspolitiken. Vid något tillfälle på 70-talet ska Olof Palme, Strängs och landets statsminister då, ha sagt något med den innebörden.
Erik Åsbrink, senare själv finansminister, har skrivit en bok om Gunnar Sträng, utgiven på Albert Bonniers förlag. Ett tag, på 70-talet, jobbade Åsbrink för Sträng, på finansdepartementet.
Sträng höll hårt i statsfinanserna och under honom steg skatterna. Det gjorde de med i riksdagen beslutade höjningar och nyinförda skatter och genom att fler betalade högre inkomstskatt på grund av hög inflation. Sträng var auktoritär och gillade att bestämma och placerade sig ofta i centrum i olika sammanhang. Ja, om han inte hade konkurrens av nämnda Palme eller Tage Erlander, de statsministrar han arbetade under i 30 år.
Åsbrink tecknar en utförlig bild av Gunnar Sträng och den samtid han var verksam i, politiskt och ekonomiskt.
Strängs sätt att vara, tala med ett delvis säreget ordförråd, arbeta och mycket mer skildras av Åsbrink på ett genomarbetat, men ändå inte överarbetat sätt.
Åsbrink tar upp omständigheterna i Strängs liv och arbetsliv på tillräckligt utförligt sätt så att man ska förstå det historiska skeendet, men utan att leda in på sidospår eller gräva ned sig i detaljer.
Sträng som en i flera frågor konservativ socialdemokrat och en utdelare av skattepålagor med förkärlek för statliga regleringar som kan beskrivas som vänsterliggande hade en särskild politisk profil. På sin tid var den väljarvinnande och förtroendeingivande, även om han körde i diket någon gång. En var i samband med Pomperipossaaffären 1976 om höga skatter. Sträng mötte då sin överman, i form av en kvinna, författarinnan Astrid Lindgren, i den frågan.
Vid läsningen av boken är det uppenbart att Sträng var en man för sin tid. I dagens politiska och massmediala landskap hade han nog haft svårt att hävda sig med sin burdusa, maktfullkomliga stil. Journalister och politiska motståndare hade gått in för att ta ned en sådan makthavare på jorden. Ja, det var nästan så redan på 70-talet, då den mer medialt och politiskt smidige Palme manövrerade skickligare än Sträng, särskilt i massmedierna.
En formidabel levnadsresa kan dock ingen ta ifrån Gunnar Sträng. En efter sju år i skola självlärd man som tog sig till samhällets topp. Och där kontrollerade den stora, starka välfärdsstatens välfyllda kassavalv i mer än två decennier.