När en 14 kilo tung meteorit för två år sedan föll ner utanför Enköping hittades den av två privatpersoner som gett sig ut för att leta. Markägaren hävdade äganderätt till stenen men förlorade i tingsrätten. Han har nu överklagat till Hovrätten som förhoppningsvis gör ett bättre jobb. Tingsrättens dom innebär nämligen ytterligare urholkande av äganderätten.
Tingsrätten menar att meteoriten är lös egendom då den bara funnits på fastigheten i fyra veckor. Var går då gränsen för när den tillhör fastigheten? Vad händer om någon hittar fler delar av meteoriten om ett år? Hur länge gäller rättens bedömning att markägaren inte fått meteoriten i sin besittning bara för att den landat på hans fastighet, utan att äganderätten tillfaller den som tar föremålet i sin besittning?
Rätten menar också att ”Föremål som annan än fastighetsägaren tillfört fastigheten tillhör inte fastigheten”. Det är förvisso ett välkommet resonemang för alla som fått sopor dumpade på sin mark, men i det här fallet är ”annan” naturen. Meteoriten borde alltså vara en naturtillgång på samma sätt som regn är. Eller vilt som vandrar in och grus som spolas upp på en markägares strand.
Rätten jämför fyndet av meteoriten med ”småskalig guldvaskning vilket sedan lång tid tillbaka kan genomföras i Sverige med stöd av allemansrätten/sedvana så länge ingen skada uppkommer på fastigheten”. Denna rätt gäller dock små värden och så länge man inte gör intrång i markägarens intressen. Vaskar markägaren efter guld får inte allmänheten också göra det. Om nu samma devis ska gälla meteoriten är det, givet att de möts i rätten, uppenbart att markägaren letar eller vill ha stenen. Då går det inte att hävda allemansrätt. Det är därtill svårt att hävda att meteoritens värde är litet.
Det är vidare intressant att rätten konstaterar att det i Hittegodslagen finns en bestämmelse om egendom utan ägare, men att den avser nedgrävd eller på annat sätt gömd egendom och således inte är tillämplig på en meteorit som ”ligger uppe på markytan”. Ska man här tolka rätten som att om meteoriten hamnat dolt eller i marken, så hade samäganderätt gällt? Mycket i domen är oklart.
Efter många krumbukter kan domen till slut sammanfattas med att Jordabalken som reglerar den natur markägaren har rätt till inte explicit nämner meteoriter, och därför inte är tillämplig, samt att allemansrätten inte är tillämplig för nyss fallna meteoriter. Hittegodslagen är inte heller tillämplig eftersom meteoriten låg synlig. Rättens slutsats blir det lite väl godtyckliga att ägandet avgörs av vem som rör meteoriten först.
Så för att sammanfatta markägares rättigheter. Skattfynd tillfaller upphittaren som är skyldig att erbjuda staten att köpa dem, sopor, skrotbilar och annat avfall som någon kastat blir markägarens problem, meteoriter med förmodat stort värde tillfaller den som tar dem först. Allt dåligt är markägarens, allt bra är någon annans. Så här kan vi inte ha det. Det är inte rimligt med en äganderätt där markägaren alltid sitter med Svartepetter.