LO:s årliga rapport Makteliten ger oss en tydlig bild av den ekonomiska ojämlikheten i Sverige. Medan de flesta grupper som finns med i rapporten har haft en liknande ekonomisk utveckling rusar den ekonomiska makteliten ifrån. Under det första pandemiåret, 2020, tjänade den samlade makteliten 21,1 industriarbetarlöner i månaden. Något som är en ökning med 1,2 industriarbetarlöner på ett år.
LO:s rapport är intressant då den har genomförts sen 1950 och därmed kan ses i ett mycket långt perspektiv. I rapporten delas makteliten upp i tre olika grupper. Den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska. I den ekonomiska makteliten ingår näringslivet, den demokratiska består av politiker och den byråkratiska av offentliga tjänstepersoner i ledande positioner. I hela den gruppen har alltså inkomstsnittet ökat under pandemins första år. Men det beror nästan enbart på den ekonomiska eliten som har täljt guld med motorsåg även under pandemin.
1950 tjänade den ekonomiska eliten som består av näringslivets topp 50, 26,1 industriarbetarlöner. 1980 uppmättes den minsta skillnaden i inkomster då eliten ”bara” tjänade 9,1 industriarbetarlöner. Därefter har de dragit ifrån, och det med råge. Under 2020 tjänade näringslivets toppar 64,8 industriarbetarlöner. Vilket är en ökning sen 2019 med 4,6 industriarbetarlöner, och det under pågående pandemi.
Orsaken till jämförelsen med industriarbetarlöner är att den uppgiften har funnits tillgänglig sen 1950, men i dag görs även jämförelser med andra branscher.
Under pandemin har det legat stort fokus på både äldreomsorg och restaurangnäring. För att en undersköterska inom äldreomsorgen ska få ihop till summan av en enda årslön i nivå med den ekonomiska elitens inkomst måste hen arbeta i över 71 år. De av corona hårt drabbade servitörerna måste jobba i närmare 80 år innan de kan stoltsera med den inkomst den ekonomiska makteliten inbringar på ett år.
Ändå är det sällan den ekonomiska elitens inkomster som ifrågasätts. Oftare får vi höra att det är politikernas inkomster som är på tok för höga. Visst kan det kännas orättvist att politiker som i grund och botten är som du och jag tjänar mer än sju gånger så mycket som en industriarbetare, men jag tycker det är anstötande att en ekonomisk elit tjänar 15 gånger mer än landets statsminister.
LO:s rapport ger en tydlig fingervisning att vi behöver se över skattesystemet. Det är inte sunt att skattesystemet gynnar spekulation och missgynnar hårt arbetande inom LO-kollektivet. Det bör dock inte göras genom att sänka skatterna för löntagare utan genom att höja skatterna på kapital. Då den franska ekonomen Thomas Piketty anser att skattetrycket utan problem kan uppgå till över 80 procent behöver vi inte heller oroa oss för ett för högt skattetryck här i landet än på många år. Det är bättre om vi ökar resurserna inom välfärden samtidigt som vi minskar de ekonomiska klyftorna i landet.