"Regeringen måste skjuta till pengar!" Det utropade centerpartisterna Eva Nypelius, Johan Malmros och Eva Ahlin i en insändare i tisdagens GA. Det är något av ett gemensamt tema för politiker från oppositionspartierna. Staten borde ha skickat mer av skattebetalarnas pengar till regionerna och kommunerna i form av statsbidrag.
För all del är det säkert många borgerliga regionala och lokala politiker som håller med. Kommun- och regionpolitiker vill alltid ha och anser sig alltid behöva mer pengar. Organisationen SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) – och innan dess SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) – har varje år i flera decennier funnit goda skäl för att medlemmarna ska få mer pengar från staten. Och hur mycket som skjutits till så har det alltid behövts mer nästa år.
Det är, tycker jag, värt att påpeka att både kommuner och regioner har beskattningsrätt för att finansiera sig. Även om staten dikterar stora delar av kommunernas och regionernas verksamhet så har de ett stort eget inflytande över denna verksamhet, och över sina utgifter och sina inkomster. Även om statsbidragen inte utökats på det sätt som Region Gotland önskar så finns det förutsättningar för att Regionen ska ha en stabil och ordnad ekonomi.
Region Gotland har tills vidare valt att inte ta det ansvaret. Vid budgetberedningen var Regionens politiker störande eniga om en så kallad minusbudget. En budget med underskott. En budget utan hängslen och livrem. Och utan byxor. I fredagens GA berättades om Regionens planer på investeringar på 1,6 miljarder under de närmaste två åren. Somt är eller borde vara avgiftsfinansierat, som VA-nätet. Annat kommer att belasta framtida budgetar med drifts- och kapitalkostnader.
Regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin anser att Regionen nu har råd att spendera av den buffert man tidigare skapat sig. Hon skriver i GT:
"Vi kan göra det planerat och avvägt tack vare att Region Gotland har god ekonomi som byggts upp över tid. Den tidigare Socialdemokratiska regeringen kompenserade kommuner och regioner väl under pandemiåren. Tack vare det har vi kunnat sätta av 365 miljoner i en reserv. De kan vi använda nu."
Problemet är förstås att när man spenderat bufferten så har man bara underskotten kvar. Det får konsekvenser för ett land när konjunkturen är låg och tillväxten vänds till sin motsats. En krympande ekonomi kombinerad med inflation begränsar inte bara regioners och kommuners manöverutrymme utan även statens. Att bara kalkylera med att någon annan, eller en framtida konjunkturuppgång, ska rädda Regionens ekonomi är inte ansvarsfullt.