I torsdags släpptes "Framtidens förskola och grundskola" så att man kunde läsa den utredning som ligger till grund för tjänstemannaförslaget om organisation och nedläggningar. Och nu är jag lite rådvill, för där finns underlag till hur många olika ledartexter som helt. Jag känner på mig att jag kommer att få anledning att återvända till utredningen fler gånger, för att skriva om olika aspekter av den.
Jag tycker att rapporten lyckas tämligen väl med att berätta vad man har att vinna på en organisationsförändring. Den lyckas också, sannolikt mer kontroversiellt, ge nya proportioner åt vad lokalsamhället har att förlora om den lokala skolan läggs ner.
Hur går det med befolkningsutvecklingen i de bygder där skolan läggs ner? Rapporten refererar till forskning som tyder på att effekterna inte är så negativa och fyller på med data från Gotland, där man jämför socknar som förlorat sin skola med socknar där skolan fortfarande är kvar.
Jag gjorde själv en liten datajämförelse för Gotlands socknar för två och en halv vecka sedan, i väntan på att utredningen skulle bli offentlig, och fann då inget stöd för att socknar med nedlagda skolor får en sämre befolkningsutveckling.
Utredningens jämförelse är betydligt mer ambitiös än min lilla test av tesen, men inte heller utredningens data ger stöd för att dessa socknar skulle få en sämre utveckling.
Innan utredningen blev offentlig var det ett vanligt argument bland motståndarna till skolnedläggningar, att regionen inte räknat med de ökade kostnaderna för skolskjutsar som skulle bli konsekvensen. Detta skulle bidra till att äta upp ekonomiska besparingar i den nya skolorganisationen.
Men när vissa elever slipper så kallade verksamhetsresor under skoldagen för att få tillgång till lärsalar som saknas på skolorna de går på i dag, och när fler elever kan åka med kollektivtrafiken, så leder den enligt utredningen till att kostnaden för skolskjutsar till och med sjunker något jämfört med dagens organisation.
Utredningen om framtidens skolorganisation har, naturligt nog, fokus på skolan. Men intresse för en välfungerande skola har ju inte bara skoladministrationen. En god utbildning är viktigt för hela samhället och i synnerhet för de elever som är direkt beroende av den.
Det blir nu politikens sak att, under intryck av den allmänna debatten, göra en avvägning mot andra intressen. Förslaget för framtidens skolorganisation strider ju bland annat på ett par punkter mot Regionens egen servicestrategi.
Jag hoppas att regionledningen nu inte upprepar en rödgrön synd från de senaste två mandatperioderna och minimerar förändringarna i skolorganisationen. Det vore kanske skönt att gå kritikerna till mötes, men det vore INTE att ta ansvar för skolan och för det fögderi man åtagit sig att sköta.
Det ska också bli intressant att se hur den (o)samlade oppositionen väljer att agera i frågan. Den borgerliga ledningen har ju inte majoritet.
Avslutningsvis vill jag ställa en sidofråga om hur skolan på Gotland presterar i dag. Utredningen konstaterar att:
"Andelen elever i årskurs 9 som uppnått kunskapskraven i alla ämnen (i kommunala skolor) var år 2019: 77,8 procent. Rikets andel var då 73,4. Andelen behöriga elever till yrkesprogram var i de kommunala skolorna på Gotland 83,7 procent år 2019. Rikets andel var då 82,5 procent."
Något bättre på Gotland än i riket alltså.
Men utredningen noterar också att:
"På Gotland blev 88,6 procent av de som var födda i Sverige behöriga till ett yrkesprogram medan 40 procent av eleverna med utländsk bakgrund klarade att bli gymnasiebehöriga."
Det kan inte vara så att Gotland har en förhållandevis låg andel elever med utländsk bakgrund, med bristande förkunskaper och språkkunskaper, så att vi riskerar att överskatta Gotlands resultat om vi rätt av jämför med rikets?