I Sverige pågår en ständig diskussion och debatt om matpriser och ibland känns det som frågan blivit lite av ett självspelande piano. Vid olika undersökningar uttalar konsumenterna ofta att de är intresserade av kvalitet, mervärde och produktionsmetoder. Men verkligheten ser annorlunda ut, för importen av kött ökar och de svenska producenterna kämpar med ständig sjunkande lönsamhet.
Orsaken till att den svenska maten oftast är dyrare än den importerade är en intressant fråga där alla skyller på alla. Men med dåliga avräkningspriser till producenterna måste det vara i mellanleden som en stor del av pengarna ”försvinner” och det handlar då om handeln och förädlingsindustrin. Tyvärr är debatten i denna fråga oftast lite ensidig, där handeln framställs som de som kammar hem vinsterna. Men hur mycket pengar försvinner i förädlingsledet, som också till viss del ägs av just producenterna, alltså de svenska lantbrukarna? Och med den enorma centraliseringen och stordriften i denna bransch och handeln försvinner säkerligen också pengar till alla långväga transporter.
Förhoppningsvis lyckas alla olika kampanjer få svenskarna att vara mindre otrogna och satsa mer på det svenska. Konsumenter i bland annat Danmark, Frankrike och England är betydligt mer köptrogna sina inhemska livsmedelsprodukter och värnar denna med värme.
För att överleva strävar lantbruket efter likvärdiga bruknings- och produktionsmetoder som övriga EU-länder.
Det är till viss del förståeligt, men samtidigt får man inte ge upp det svenska mervärdet, eftersom det är en viktig del av det svenska lantbrukets konkurrensfördelar.
Börjar man tulla på de svenska djurskydds- och produktionsreglerna är det lätt att det blir en bit i taget och till slut är det ingen skillnad på svenskt eller importerat.
Det är dags att utöka matprisdebatten med kvalitetsbegreppet och som konsument börja fundera över vad vi äter och inte bara vad det kostar. Handeln måste också ta sitt ansvar och hjälpa till att bättre synliggöra kvalitetsmaten. Här syns en viss ljusning genom att reklambladen från de stora livsmedelskedjorna numera innehåller mycket erbjudande och framhållande av det svenska köttet
Apropå matpriser, tittade på kassakvittot efter en veckohandling. Bland alla livsmedel fanns också några hygienartiklar som tandkräm, tvål och schampo. Efter en uträkning med hjälp av kvittot kunde jag konstatera att man för priset av en enda tandkrämstub får minst fem rejäla portioner havregrynsgröt med mjölk och lite lingonsylt. När hördes någon tycka att tandkräm är dyrt? Samma sak gäller många kapitalvaror, bilar och kläder. Då handlar det gärna om kvalitet och priset kommer i andra hand.
Så länge tandkrämen är dyrare än havregrynsgröten med tillbehör utan att konsumenterna reagerar måste det vara något fel i matprisdebatten!