Lars Thomsson (C), som leder samordningsprojektet Energiön Gotland och som tidigare varit vindkraftsamordnare, ägnar sig åt en typ av nonsensargumentation som blivit alltför vanlig när han kommenterar alla de vindkraftprojekt som planeras runt Gotland:
– Det här är en jättemöjlighet för Östersjön att läka, det kan ge nya rev och vätgasen som produceras kan användas till syresättning. Om vi bara undviker till exempel Natura 2000-områdena, så är det en win-win. Dessutom kan vi inte strunta i att det här behövs, för att minska klimatförändringarna, då går allt åt skogen ändå.
Sveriges andel av världens koldioxidutsläpp är låg och sjunkande. För närvarande står Sverige för ungefär två promille av koldioxiden. Alltså två tusendelar. Klimatfrågan är genuint global. Att då framställa enskilda svenska vindkraftprojekt som så avgörande att "allt går åt skogen" om de inte blir av är vilseledande.
Det är viktigt att Sverige bedriver en god klimatpolitik, men det är också viktigt att ha proportionerna klart för sig så att vi inte i missledd panik springer alldeles vilse.
Det återstår att se hur det står till med Lars Thomssons påstående att han under Almedalsveckan på egen hand ska fått Världsnaturfonden att se mer positivt på vindkraftprojekten i Östersjön. På ett liknande sätt förhåller det sig med Försvarsmaktens påstådda omsvängning. Hittills har jag inte sett några bevis på att den ägt eller äger rum.
Utsikterna från Gotland – och för Gotland – förändras definitivt om en hög andel av de planerade projekten, som omringar ön, realiseras. Dessutom finns det ju omfattande planer för vindkraft på själva ön.
Det finns ännu inget bra svar på hur all denna ojämnt levererande vindkraft ska kunna inkorporeras i Sveriges elsystem. Med detta har vi problem redan med befintlig vindkraft. Att balansera elsystemet ställer stora krav både på att kunna reglera tillförsel och tillhandahålla överföring. Då blir det problem om en stor del av produktionen varierar med vädret. Det ställer inte bara stora krav på andra typer av elproduktion, som reglerbar el när det blåser och el överhuvudtaget när det inte blåser. Dessutom krävs det sannolikt teknologi och kapacitet att på olika sätt lagra elenergi från vindkraft på olika sätt. Eller åtminstone något sätt. Denna kapacitet existerar inte, men oavsett hur problemet löses – om det går – så innebär det betydande energiförluster när man konverterar från en energiform till en annan, exempelvis från vindel till vätgas och eventuellt tillbaka till el igen.
Vad Lars Thomsson står för i frågan om vindkraftprojekten runt och på Gotland vet vi sedan tidigare. I januari uttryckte han ju att han vill att allt som planeras också ska genomföras. Ett totalt okritiskt och onyanserat förhållningssätt som helt ignorerar projektens påverkan på ön. Han sade då:
– Min vision är rätt så enkel: Allt det som nu planeras ska genomföras så att Gotland blir ett nytt Norrland. Det vill säga, vi kommer att ha möjligheter att etablera nya gröna verksamheter, tack vare att vi blir ett väldigt stort överskottsområde med förnybar energi.
Han förhåller sig alltså likgiltig inför vindkraftprojektens negativa aspekter för Gotland. Hur ställer sig gotlänningarna till visionen av ön som "ett nytt Norrland"? Återanvändning brukar kategoriseras som bra, men just i det här fallet är det nog en formulering som Lars Thomsson har ett egenintresse av att inte använda igen.