För någon vecka sedan presenterades Försvarsberedningens rapport, Stärkt försvarsförmåga - Sverige som allierad. I rapporten är samtliga partier i riksdagen överens om att svensk försvarsförmåga måste och ska stärkas.
Antalet värnpliktiga ska öka, mer luftvärn ska anskaffas och marinen ska få fler fartyg för att bara nämna några av åtgärderna som ska genomföras. All denna försvarsutbyggnad kommer att göra att de svenska försvarsutgifterna 2030 kommer att uppgå till 2,6 procent av BNP.
I det politiska klimatet som råder i dag så blir denna enighet över block- och partigränser nästan något unikt. Mellan tillmälen på sociala medier, KU-anmälningar och avgångskrav verkar det som att en enighet har kunnat byggas runt försvarsberedningens bord. Eller i alla fall vid en första anblick.
Där enigheten kanske inte faller, men i alla fall snubblar, är där så många politiska initiativ snubblar: Vem ska betala?
På de sista sidorna av rapporten finns de avvikande åsikterna noterade. Där kan man kan man notera att Mikael Larsson (C) inte tycker att 2,6 procent av BNP är tillräckligt utan vill i stället se att Sverige uppnår tre procent av BNP till 2030.
Vad som dock är något oroande och inte speciellt uppmärksammat är de viktiga poäng som görs av beredningens ledamöter från S, V och MP. Det finns ingen överenskommelse om finansieringen.
Alla är överens om att anslagen ska öka, sju av åtta partier är överens om hur mycket anslagen ska öka. Med välvilja är möjligtvis två eller tre partier överens om hur ökningen ska betalas, men med största sannolikhet så är det noll av åtta partier som är överens om finanserna.
Att finansiera ett försvarsanslag på 2,6 procent av BNP är lättare sagt än gjort. Något i statsbudgeten kommer att behöva stå tillbaka. S, V och MP gjorde klart i sin avvikande åsikt att pengarna inte får komma från "samhällsfunktioner som har bäring på svensk totalförsvarsförmåga".
Någon närmare definition av vilka dessa samhällsfunktioner är nämns inte, men om man tar totalförsvarets vidaste definition så innebär det i princip hela statsbudgeten. I stället föreslår man beredskapsskatt, men att kunna få med sig de borgerliga partierna eller medborgarna i OECD:s åttonde mest beskattade land är nog knappast sannolikt.
Det råder ingen tvekan om att det försvarsanslagen måste öka. Det gå till och med relativ enkelhet att argumentera för att 2,6 procent till 2030 inte är tillräckligt ambitiöst. Men man kan inte gå och tro att allt är klappat och klart nu. Någon måste också betala.
Robert Steffens
ALLNAKKU
Onsdag 8 maj. Gaukblåmmars dag. Det finns flera sorters gaukblåmmar eller gökblåmmar, gullvivor, som är vildväxande, och trädgårdsprimula som ofta har brunröda blommor och finns kvar länge i gamla igenvuxna trädgårdar. (gutamal.org)