Frasen är redan i bruk. När personal inom äldreomsorgen nu larmar om ”skambemanning”, efter schemaförändringar som riskerar att ge mindre tid för omvårdnad av de gamla, ligger det nära till hands att reagera precis så.
I kommentarsfältet på Helagotland.se var det Katarina Krusell som drämde i med ishalls-jämförelsen, efter att ha läst om larmet från Tingsbrogården i Bro. Krusell, tidigare ledamot i regionstyrelsen för Miljöpartiet, reagerade på de uppgivna raderna skrivna av personal som jobbar dubbla turer, jobbar över. Jobbar under – alltså underbemannade. ”Vi orkar inte längre!”, upplyser de oss i sin dramatiska insändare.
Förutom att gå in och jobba på sina lediga dagar, så vet de tydligen aldrig när de kommer hem efter ett arbetspass. Det ser ut så på grund av att vakanta tjänster inte tillsätts och på grund av mycket sjukfrånvaro; som i sin tur till stor del beror på dagens bemanningsläge. Så berättar i alla fall personal på Tingsbrogården i insändare om hur de har det på sitt jobb.
I en annan insändare ber en regionanställd undersköterska om förlåt för att inte räcka till för att hjälpa din mormor. Det är plågsam läsning. Hen kan inte stå bakom den vård som ges på det särskilda boendet:
– Vår arbetsmiljö har steg för steg försämrats. Vi har jobbat över, gått in extra, vi har alldeles för många arbetsuppgifter på våra axlar än vad vi någonsin kan hinna med. Vi blir sjuka, vi går sönder och vi har börjat ge upp.
De olika insändare där anställda nu skildrar den otillräcklighet de känner varje dag, ångest för att gå till jobbet och den upplevda bristen på ett värdigt slut för de gamla, borde få vilken socialnämndspolitiker som helst att vilja ta rygg på undersköterskorna och med egna ögon spana in effekten av de beslut som tagits om bemanning.
Annars är det inte mycket värde i orden om att ”hjälpas åt med förändringen”. För så svarade ju socialnämndens ordförande Håkan Ericsson på larmet från Kommunals skyddsombud Annikki Björnlund och sektionsordförande Pia Malmros.
För innan det brakade loss i insändarspalterna med dystra skildringar från äldreomsorgen hade ju fackförbundet Kommunal larmat om att deras medlemmar och medarbetare på Gotlands särskilda boenden upplever ”en ohållbar arbetssituation som påverkar både måendet och kvalitén på omsorgen för de äldre". "Personalen inom särskilt boende ropar efter hjälp", skrev de i en insändare.
Men ansvarig politiker svarade inte riktigt på allvarsorden om att Kommunal ser en stor risk för att kompetenta och erfarna medarbetare inom yrket blir sjukskrivna eller säger upp sig.
Man skulle kunna säga att fack och arbetsgivare pratar förbi varandra. Socialnämndens ordförande Håkan Ericsson (S) svarade bland annat att det är naturligt att känna oro när förändringens vindar blåser. Och "vi blir fler äldre på Gotland. Det kommer att öka behovet av äldreomsorg. Samtidigt minskar andelen av befolkningen i arbetsför ålder", svarade Ericsson. Med slutknorren:
– I en tuff ekonomisk verklighet måste vi alla hjälpas åt i det genomgripande förändringsarbetet för att kunna hålla en fortsatt god kvalitet på vård och omsorg, med de ekonomiska resurser vi har.
Vittnesmålet från personalen i Bro skulle kanske inte ha nått oss om socialnämndens ordförande Håkan Ericsson svarat till deras belåtenhet, på larmet från Kommunal. Nu anar jag i stället ett äldreomsorgsuppror. För inte verkar personal i äldreomsorgen ha blivit lugnade av ordförandens ord om att stärka enhetschefer till att bli "trygga och drivande förändringsledare".
Personalen ska vara fortsatt flexibel och öppen för nya arbetssätt, vad det verkar.
Jag vet inte hur boende och anhöriga gillar det arbetssätt som anställda beskriver att de känner sig tvungna till; att övermedicinera en del boende med lugnande. Det återstår att se hur de orden landar i chefers och beslutsfattares öron. Men i kommentarsfältet på insändaren om "skambemanningen" uppmanar en läsare: "Gå ut i vild strejk! Ni kommer ha allmänheten med er!".
Vården av våra gamla borde bli en het potatis att jonglera nu för de styrande.
Samtidigt som S och M lånar en kvarts miljard till en ishall skriver personal i omsorgen om våra sköraste, att de inte har tid att sitta ner och hålla någon i handen. De varnar för att regionen riskerar att själv ha samma dåliga kvalitet som när Attendo ansvarade för äldreboendet på Terra Nova.
Meit Fohlin (S) och Andreas Unger (M) kan behöva vässa sin argumentation kring den budget de lägger fram för beslut i regionfullmäktige i november. För en ishall har vi råd med.