Medan statsminister Stefan Löfven tog flyget till Bryssel för sitt första möte med EU-kollegorna i Europeiska rådet tog Magdalena Andersson den korta promenaden från finansdepartementet till riksdagen. Där levererade hon den budget som vi redan sett konturerna av. Den visade sig som väntat också i färdigt skick ha en tydlig fördelningsprofil. Resurser går från de med stadigt inflöde på kontot varje månad till de med små inkomster. De som haft det riktigt tufft under Alliansåren, framförallt ensamstående föräldrar, garantipensionärer och långtidssjuka har anledning att andas lite lättare om förslaget går igenom.
Samtidigt är det också en stram budget den rödgröna regeringen lämnar ifrån sig. Det är inget guldregn att vänta den första januari för någon. Men väl en markering av en färdriktning mot mindre klyftor och en helare välfärdsväv.
Att det inte blir några höjda barnbidrag den här gången kommer att förorsaka en del besvikelse. Regeringen valde för att klara den strama budgeten att prioritera de barn som har det sämst ekonomiskt. För en socialdemokrati som slår vakt om den generella överföringen till de som har ansvar för barn från alla oss andra, som behöver ett samhälle där det finns barn, bör den frågan komma tillbaka till riksdagen senare under mandatperioden. Barnbidraget har inte höjts sedan 2006.
Viktigast även för välfärden är ändå satsningarna på arbete. Jobbpolitiken betyder numera inte bara skattesänkningar som man hoppas ska ge jobb. I stället föreslår regeringen konkreta investeringar i utbildning, infrastruktur, klimat och välfärd, turism och export som direkt ger sysselsättning. Det finns inget facit idag på totaleffekter av de föreslagna åtgärderna, vi vet inte ens om de blir av. Det beror på hur den samlade oppositionen agerar.
Däremot vet vi att de skattesänkningar och de försämringar av arbetslöshetskassa och sjukförsäkring som var den borgerliga regeringens patentmedicin inte botade arbetslösheten. Som bekant fanns det efter den första mandatperioden inte så många andra förslag från det hållet. Vi vet också att låga skatter inte har något samband med jobb åt alla. Välfärdsstater brukar tvärtom generellt ha bättre sysselsättning än lågskatteländer.
Finansminister Magdalena Andersson betonade att gårdagens förslag inte är allt regeringen vill utan är ett första steg som visar riktningen för den kommande politiken.
Förutom den fördelningspolitiska profilen finns där också en klar feministisk inriktning. Bland förslagen finns jämnare fördelning av föräldraförsäkringen, avskaffat vårdnadsbidrag, medel till kvinnors hälsa och kvinnojourer. Mer resurser till barnomsorg och fler händer i äldreomsorgen gynnar kvinnor som fortfarande tar ett större familjeansvar. I de svårast utsatta grupperna som tjänar mest på det rödgröna budgetförslaget är kvinnorna i klar majoritet.