Det är inte roligt att skriva ”vad var det jag sa” när man har rätt i en fråga som inte är speciellt positiv. Men kommentaren är ofrånkomlig efter att jag läst en insändare signerad Andreas Unger (M) och Joakim Samuelsson (C). Unger och Samuelsson är ordförande och vice ordförande i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, GVN och insändaren är ett svar på den massiva kritik som besparingarna på Gotlands Folkhögskola skapat. Bland annat har de borgerliga majoriteten i nämnden, med Unger i spetsen, helt riktigt fått bära hundhuvudet för att den unika feministiska musikutbildningen Ella nu ser ut att läggas ner på grund av besparingskraven. I insändaren försöker Unger och Samuelsson att bolla över hundhuvudet till Folkhögskolans rektor! De skriver: ”Ella-programmet har inte nämnden tagit något beslut om, då nämnden ej beslutar vilka program som ska läggas ned, utan detta är ett förslag som rektorn på folkhögskolan själv inkommit med.” Det är två saker jag direkt reagerar på. Att nämnden ej beslutat om Ella och att det är rektorns förslag. Nämnden fick tre mycket tydliga konsekvensbeskrivningar där följderna av besparingarna framgick beroende utifrån vilket sätt man valde. Två av konsekvensbeskrivningarna innehöll hel nedläggning av Folkhögskolan i antingen Hemse eller Fårösund. De två alternativen beslutade den borgerliga majoriteten att ta bort, vilket innebar att det bara fanns en konsekvensbeskrivning kvar och i den stod tydligt att Ella skulle läggas ner som en konsekvens av besparingarna. Så nämnden måste ha insett att Ella skulle läggas ner och det är inte ett förslag från rektorn, utan en konsekvens av nämndens beslut.
När nämndens ledande politiker nu skyller nedläggningen av Ella på Folkhögskolans rektor försöker dem bara fly undan det egna ansvaret. Nu är det inte bara Unger och Samuelsson som lägger ansvaret för Ella i rektorns händer. Under en kulturdebatt som hölls i tisdags är det också Johan Asplunds (KD) syn på saken. Detta enligt ett reportage i Gotlands Allehanda. Asplund som är ersättare i miljö- och byggnämnden vilket gör att man kan sätta uttalandet i ett större perspektiv än en enskild nämndsfråga. Inställningen att det är rektorns fel att Ella nu riskerar nedläggning är uppenbart förankrad i det borgerliga minoritetsstyret.
Det vi ser är ett ledarskap som tar beslut om ramar för verksamheter för att sen sticka kniven i ryggen på en tjänsteperson som i beslutets tecken tvingas ta obekväma beslut. Det skapar ingen bra arbetsmiljö i tjänsteorganisationen. Det visar också på ett ledarskap utan ansvarskänsla.