Det är en paradox att väljarna ser SD:s rättspolitik som den bästa, utifrån Novus senaste undersökning. SD:s rättspolitik går ju tvärs emot det som rättpolitiken bygger på. Det vill säga rättssäkerhet. Godtycklighet präglar partiets inställning till lag och ordning. De som ogillas ska sättas dit oavsett om de gjort något eller ej, och de som gillas ska slippa ansvar för sina misstag.
Invandrare ogillas och ska därmed sättas dit. Hela familjer ska kunna vräkas om någon i familjen löst kan kopplas till någon form av gängkriminalitet. Och vräkas kan enbart hyresgäster, så de som äger sina bostäder kan lugnt fortsätta umgås med gängen.
Visitationszoner ska kunna upprättas med stor risk för rasprofilering och det samma gäller de utökade inre gränskontrollerna som knappast kommer utföras på vita medelålders män.
Invandrares vandel ska även granskas och minsta lilla avvikelse kan leda till utvisning. Samtidigt som infödda svenskar kan bete sig som de vill utan risk för repressalier.
Men det är inte bara invandrare som ogillas av SD. På den svarta listan finns även Socialdemokraterna, resten av Arbetarrörelsen och folkbildningen i allmänhet. För spridande av åsikter som går emot SD ska i ett första läge i alla fall bromsas.
Medan framgångsrika företagare hyllas ska Socialdemokraterna som framgångsrikt hittat lagliga inkomster genom sina lotterier sättas dit. Nu sågade ju den utredare som tillsats hela orsaken bakom utredningen, men var ändå tvingad att ta fram underlag till försämringar för Socialdemokraternas lotterier. Det förslag som nu ligger innehåller bland annat kraftiga skattehöjningar, något som för en borgerlig regering skulle vara helt otroligt att införa på någon framgångsrik företagare.
Nu skulle det inte förvåna mig om SD tvingar regeringen att införa ett rakt förbud för partier att driva lotteriverksamhet, och på så sätt drar åt penningkranarna till det största oppositionspartiet.
På samma sätt som penningkranarna dragit åt för folkbildningen.
Nu återstår bara de antifackliga åtgärderna, men de lär väl komma så länge det är SD som styr regeringens politik.
Det som är märkligt är att en stor andel av landets väljare inte har ett större rättspatos, utan anser att det är bäst att vi är olika inför lagen.
På samma sätt blir det konstigt att väljarna ser SD:s invandringspolitik som den bästa då SD inte har någon politik för invandring. Däremot har de en utvecklad utvandringspolitik. Ingen ska komma hit och de som kommit hit ska skickas tillbaka. Nu öppnar regeringen till och med för att betala böter till EU för att slippa ta emot nya svenskar. Tänk vilka kulturskatter vi riskerar att gå miste om när regeringen till och med är beredda att betala för att framtidens Georg Riedel stoppas från att få komma till Sverige.
Oppositionsrådet Eva Nypelius (C) är återigen på krigsstigen gällande hur majoriteten sköter ekonomin. Något som vi som följer gotländsk politik är vana vid. Vi är också vana vid att Nypelius glömt bort hur ekonomin sköttes under hennes ledning. Nu är vi där igen.
Nypelius är nu kritisk till att hälso- och sjukvårdsnämnden inte kan hålla budget. Något som enbart gjorts vid ett fåtal tillfällen under de senaste 15 åren och då beroende på rikliga tillskott av statsbidrag. Under åren 2020 till 2022 ökade hälso- och sjukvårdens kostnader med i runda slängar 400 miljoner kronor. Budgeten kunde hållas då den S-ledda regeringen insåg behovet av statsbidrag för att hålla sjukvården på en hyfsad nivå under pandemin, men även för att efteråt kunna beta av de vårdköer som pandemin medförde.
De kostnadsökningarna bromsar man inte så lätt och nu när inflationen ökar kostnaderna samtidigt som den SD-styrda regeringen prioriterar bort välfärden borde även ett oppositionsråd förstå orsak och verkan och inte ta ut politiska poänger på en landsomfattande sjukvårdskris.