Det var inte alls längesedan som EU förhandlade ett avtal med Turkiet under våren 2016 för hanteringen av migranter. Avtalet som bottnade i att Turkiet fick stöd för att ta emot migranter i väntan på att de omplacerades i ett EU-land fick hård kritik av människorättsorganisationer. Det kallades kohandel med människor och FN:s flyktingorgan UNHCR var en av de organisationer som kritiserade avtalet allra hårdast. Avtal med Libyen har också fått hård kritik då det syftar till att hejda människors rätt till att söka asyl. Nu gör EU samma misstag igen med Tunisien.
Argument mot människohandel och smuggelnätverk används flitigt av EU för att införa ett liknande avtal med Tunisien, som man tidigare haft med Libyen. Samtidigt låter man inte båtar komma i hamn som resulterat i att flera hundra personer omkommit.
Avtalet med Turkiet har inneburit att Turkiet fått pengar för att stötta flyktingar, när de i själva verket nekats utbildningsinsatser, tvingats arbeta utan lön i textilindustrin och utnyttjas i alla delar av samhället. EU finansierade i praktiken fortsatta brott mot mänskliga rättigheter. Allting för att slippa undan sitt ansvar. Man hävdade att det skulle bli mer effektivt – för varje person som återvände skulle en flykting i Turkiet omplaceras till ett EU-land. Resultatet blev ett system som inte fungerade och som var både ineffektivt och inhumant. Trots detta fortsätter EU att experimentera med olika avtal i stället för att bara ta emot de migranter som kommer.
Både Tunisien och Libyen är vanliga avreseländer. Många av dem som söker asyl och lyckas ta sig över havet hamnar i Italien – som är motvilliga att ta emot dem. I stället för att använda pengarna för att säkerställa ett gott mottagande av migranterna och se till att de kan söka asyl vill EU ge pengar till Tunisien, i form av ett stödpaket, så att migranter inte ska behöva komma till Europa. Att ge ett stödpaket för att förbättra liven för människor i ett annat land är en god tanke, men rätten till att söka asyl och komma undan ett land som man inte anser är tryggt är en mänsklig rättighet. Inga pengar till staten i fråga i världen kommer ändra på det.
EU riskerar ytterligare ett fiasko kring migrationspolitiken om man inte inser att det enda som går att göra är att säkerställa att människor på ett säkert sätt kan ta sig till Europa. Insatser i länderna som genererar migranter är viktigt, men hur staten sedan väljer att använda pengarna går inte kontrollera. I stället bör man ta emot båtarna som man alltför länge låtit sjunka i Medelhavet.