Från naturhänsyn till skrotbilar har kommissionen försökt påtvinga medborgarna sin drömbild av ett grönare Europa – utan att ta hänsyn till lokala förhållanden, konsekvenser eller demokratiska processer.
När nu EU-valet 2024 närmar sig verkar kommissionen ha fått kalla fötter. Plötsligt har mycket av den kritiserade politiken lagts på is eller ändrats. Det ska förvisso medges att kommissionens politik blev mer verklighetsnära när holländaren Frans Timmermans slutade som klimatkommissionär i augusti. Likväl är den bestående känslan att kommissionen vill undvika ifrågasättanden inför valet.
Ett bra exempel på detta är vändningen i vargfrågan. Kommissionen har länge försvarat vargen status som skyddad art i EU. Oavsett hur stora problem det inneburit för jägare och djurhållare.
Efter att kommissionens ordförande Ursula von der Leyen själv drabbades ändrade hon raskt ton. När hennes häst rivits av varg erkände hon att vargen är ett ”känsligt ämne” och att det behövs ”en balans mellan natur och människa”. Ska det verkligen krävas personlig erfarenhet för en förankrad politik?
Ett annat exempel är frågan om ogräsmedlet glyfosat. Ett förlängt godkännande har högljutt debatterats i flera år, och ingen har velat sätta ner foten. Det har bara varit en enda lång, osaklig cirkus.
När medlemsländerna efter att Frankrike nyligen ställt till det inte kunde enas om ett förlängt godkännande, trädde kommissionen in och aviserade klartecken.
Generellt kan sägas att kommissionens flaggskeppsinitiativ för att göra livsmedelsproduktionen i EU förment mer hållbar – Farm to fork – har lidit svårt av mötena med verkligheten. Många av förslagen har kritiserats för att vara orealistiska, ineffektiva och skadliga för både lantbrukare och konsumenter.
Kommissionen har bland annat föreslagit en halvering av växtskyddsmedel och mineralgödsel till år 2030. Något som enligt kommissionens egna beräkningar gett otroligt negativa effekter för livsmedelssäkerheten. Läckta dokument visar nu att kommissionen skjuter upp flera av dessa förslag för att i stället fokusera på återhämtning efter pandemin och den digitala omställningen.
Kommissionen har tydligt svårt att stå för sin politik när den möter verkligheten. Genom att dölja och skjuta på sina förslag avslöjar kommissionen också att den vet att dessa inte bara är impopulära, utan saknar legitimitet. En kommission som kastar politiken över bord i stället för att bära ansvar och acceptera väljarnas dom vet att den har gjort fel.
Det är inte så vi bygger ett starkt och demokratiskt Europa. Det här skapar bara misstro. Kommissionen har en lång uppförsbacke framför sig innan den återställt förtroendet.