Genom att strama åt möjligheterna att söka asyl inom EU ytterligare, ge fler nej, låta medlemsländer köpa sig fria och allmänt behandla migrationspolitiken som kohandel så bryter man inte bara mot asylrätten, utan riskerar också att glömma bort en hel del andra mänskliga rättigheter.
Sällan har EU kommit fram till migrationspolitik som värnar om människor, utan allt som oftast låter man både xenofobi och ekonomi vinna vid förhandlingsbordet. Den här pakten är inget undantag. Även om den kallas för historisk, så är den bara historiskt dålig.
En av de mest kritiserade principer inom EU är att personer slussas mellan olika EU-länder för att kunna göra sin asylsökan. Principen säger att det första EU-land som du kommer till ska du söka asyl i, även om du tar dig vidare till ett annat land. Detta har inneburit att Grekland varit ett av de vanligaste länderna för många att söka asyl i.
Under 2016 kom man därför fram till det största kohandelsavtalet som man skådat inom mänskliga rättigheter. Ett avtal med Turkiet – där Turkiet hanterade asylsökanden i utbyte mot pengar, eftersom Grekland inte klarade av det på egen hand.
Turkiet klarade inte heller av det på egen hand. Rapporter om asylsökande barn som arbetade inom textilindustrin till mindre än minimilön, familjer som inte hade mat på bordet och diskriminering när det kommer till utbildning och arbetsmarknad flödade fritt.
Trots detta verkar EU inte ha lärt sig sin läxa. Ett av det man verkar ha allra svårast för inom EU är just solidaritet. Det är ett fåtal länder som väljer att ta ansvar, medan resten stoppar huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Att den nya pakten ska förstärka ansvaret om att dra sitt strå till stacken kommer inte att hända då den fokuserar på att asylsökande ska hållas i större utsträckning inom det första EU-landet de söker asyl i.
Dessutom ska personer som kommer från vissa länder – där flest migranter kommer ifrån – hållas i väntan på beslut. Genom snabbare beslut ska processen för dessa effektiviseras: genom att allra oftast ge dem ett nej. Större fokus ska dessutom ligga på återvändande och medlemsstater som vägrar ta emot asylsökande har nu möjligheten att köpa sig fri.
Ingenting gott kan komma från den nya pakten inom EU. Genom att behandla människor som finansiella siffror i stället för vad de är – personer med mänskliga rättigheter och erfarenheter – lyckas på något sätt EU rationalisera kring vilken bra pakt det här är. Men den förstärker bara de problem som redan finns inom EU:s migrationssystem. Kohandel av människor, rättsosäkra beslut och prioriteringen av pengar över mänskliga rättigheter.
Det har gått nio år sedan den tvåårige Alan Kurdi spolades upp död på en grekisk strand och blev en symbol för den inhumana migrationspolitiken som förts inom EU. Efter åtta års förhandlingar har man glömt allt vad medmänsklighet heter och i stället valt att göra kompromisser som gör att mänskliga rättigheter inte upprätthålls.
Det är en historiskt dålig pakt som späder på en inhuman människosyn och politik. EU som i någon mån ska säkerställa att mänskliga rättigheter säkerställs på regional nivå har helt glömt bort sitt syfte och låter egoistiska, rasistiska och ekonomiska faktorer styra. Alla ord om hur hemsk flyktingkrisen för nio år sedan var och hur förändring behövs – var just det: tomma ord.