Medan höger- och vänsterblocken filar på sina budgetförslag, lägger pannor i mer och mindre djupa veck för att hitta bästa möjliga verksamhet för de pengar som finns, sitter ett parti som mätta katter och väntar på att de andras arbete ska vara klart.
Exakt samma procedur sker i skolfrågan. Alla partier kommer att avkrävas svar på vad man vill, utom ett.
Detta parti som efter sex års representation i fullmäktige och ungefär lika många år till med en lokal organisation, ännu inte lyckats prestera ett lokalt politiskt handlingsprogram. Det är en skandal men om detta får de inga frågor.
Den 18 oktober 2012 skrev jag: "Vilken är Sverigedemokraternas politik för Gotland? Hur vill de lösa de utmaningar vi står inför med ett stort behov av inflyttning för att klara framtidens välfärd?
Detta besked kan vi inte vänta med till efter valet 2014.
Det behöver vi veta redan nu".
Trots bristen på det mest grundläggande kravet på ett politiskt parti: att ha en politik, har man lyckats fördubbla sina mandat i fullmäktige och sitter nu som vågmästare i alla frågor där det finns olika förslag mellan blocken. En av ledamöterna som fick SD-väljarnas förtroende, Tina Benthammar, är numera politisk vilde med uttalat stöd för Moderaterna, men hon har på mer än ett år inte närvarat på ett enda sammanträde med regionfullmäktige.
Med det sviker hon både det parti som gav henne platsen, och det parti hon som vilde säger sig stödja. En bedrift.
Eva Pettersson som också förklarade sig som vilde har ofta varit frånvarande men på grund av sjukdom. Enligt SD Gotland är hon åter tillbaka som företrädare för partiet men på regionens hemsida är hon fortfarande registrerad som vilde.
Det är alltså detta parti som nu får bestämma vilken politik som ska styra budgeten för nästa år: Alliansens eller de rödgrönrosas.
Det är ju så det blir när väljarna inte röstar som partierna vill. Det blir så klart extra problematiskt när det handlar om ett parti som har så totalt olika syn på grundläggande värderingar som SD har. Förutom att det inte finns någon politik att förhandla med SD om krävs i grunden en någorlunda gemensam syn på omvärlden och sina medmänniskor.
SD har haft en coronapolitik i relationen till omvärlden sedan det bildades av gamla nazister och rasister. Sverige ska sköta sitt och skita i andra. Politisk distansering. Det är obegripligt att partier i riksdagen anser att detta är oväsentligt men väldigt skönt att alla lokalt håller den rågången.
Snart ska budget för regionens verksamhet klubbas i fullmäktige. Varje år har partierna olika förslag för hur, i sammanhanget småpengar, ska fördelas. Att diskutera 100 000 kronorssatsningar, eller besparingar, i en budget på nästa 7 miljarder, blir ibland mest ett spel för gallerierna.
Vågar man hoppas på ett gemensamt ansvar?