Under regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) frånvaro, först semester sen karantän, har Jesper Skalberg Karlsson (M) ersatt henne som ön högsta politiker. Skalberg Karlsson har enligt min måttstock skött sig bra under de presskonferenser han medverkat på, men inte direkt briljerat i mötesrummen. Under Regionstyrelsens arbetsutskott den 11 mars verkar något underligt ha inträffat, vilket kan uttydas av protokollet. Under punkten "RS AU § 55 Överföring av resultat 2019" kan man utläsa att Skalberg Karlsson yrkade på att hälso- och sjukvårdsnämnden skulle ta med sig sitt underskott från 2019 in i 2020 vilket skulle innebära att nämnden tvingas ta med sig ett negativt resultat och därmed ännu större sparkrav under 2020.
Meit Fohlin (S) och Thomas Gustafson (V) yrkade under mötet att ”Hälso- och sjukvårdsnämnden ska inte behöva ta med sig det negativa resultatet då det skulle innebära för stora påfrestningar för verksamheten att börja året med underskott.” Ledamöterna röstar om yrkandet och ordförande Skalberg Karlsson fann att det skulle avslås, vilket föranleder en begäran om votering.
Det är nu cirkusen börjar vilket kan utläsas av protokollet.
”Ordförande begär att mötet ajourneras. Sammanträdet ajourneras mellan kl 9.50-10.15.
Ordförande frågar om beslutsgången kan tas om och finner att det bifalls.
Ordförande ställer proposition på Meit Fohlins båda tilläggsyrkanden och finner att de bifalls.”
Vad jag kan utläsa av detta är att Skalberg Karlsson var på väg att driva igenom ett förslag som inte ens han själv stod bakom, men vaknade själv till eller blev påmind av någon allianskompis.
Under samma möte röstade dessutom de borgerliga ledamöterna igenom ett beslut om att direktförsälja fastigheten Bävern 1. När den beslutspunkten hamnade på Regionstyrelsens bord valde borgarna en helt annan väg och ett helt annat beslut. Vilket i sig var klokt, men som knappast visar på någon större tydlighet i ledarskapet.
Den minnesgoda kommer säkert ihåg gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens beslut att ge Gotlands folkhögskola ett så pass kraftigt sparbeting att det fanns risk för nedläggning av antingen folkhögskolan i Fårösund eller Hemse. Ett sparbeting som dessutom direkt drabbar landsbygden, men som aldrig landsbygdssäkrades. Behöver jag nämna att även detta inträffade när Eva Nypelius var på solsemester och att hon vid hemkomsten möttes av Gotlands Folkblads rubrik ”Blir Fårösund borgarnas nästa bondeoffer”. Inför nämndmötet försökte någon att skademinimera det landsbygdsfientliga förslaget, vilket inte lyckade särskilt bra.
Det jag ser är ett mönster som borde få Eva Nypelius att fundera ett extra varv innan hon tar ledigt nästa gång. Oavsett hur lämplig (eller olämplig) ledigheten är utifrån lokala, nationella eller internationella krislägen.