Mark- och miljödomstolens dom som ger SMA-mineral rätt att kraftigt utöka kalkstensbrytningen i Klinte har överklagats av många olika intressenter. Bland annat SMA-mineral själva. För Region Gotland kan frågan om storskalig kalkbrytning få stor betydelse, oavsett åt vilket håll domen faller i slutändan. En av de stora frågorna är vilka kostnader för utbyggnad av infrastruktur som kan falla på regionens lott. Kostnader som skulle kunna bli riktigt kännbara för regionens redan ansträngda investeringsbudget. Men när regionen genom regionstyrelsen skulle gå igenom domen och ta beslut om regionen skulle överklaga den eller inte tog regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) saken i egna händer. Hon tyckte det var för nära jul för att sammankalla regionstyrelsen och tog istället ett så kallat ordförande beslut och valde att inte överklaga domen. Något hon fått kraftig kritik för av samtliga partier i fullmäktige, förutom hennes eget.
Nypelius ordförandebeslut överklagades till förvaltningsrätten av en privatperson. Förvaltningsrätten tog i sin tur ett, i mina ögon, ytterst märkligt beslut. Rätten ansåg att just ordförandebeslut aldrig kan överklagas utifrån hur kommunallagen är skriven och avslog därmed överklagandet. När jag läste beslutet från förvaltningsrätten blev jag mäkta upprörd. Här öppnades möjligheter för kommun- och regionstyrelseordföranden att bli envåldshärskare utan möjlighet för någon att sätta stoppa för det på laglig väg under pågående mandatperiod.
Men även förvaltningsrättens beslut överklagades och i dagarna har Kammarrätten beslutat i frågan. Ett beslut som visar att förvaltningsrätten hade utrett ärendet undermåligt och att det därmed sänds tillbaka till förvaltningsrätten för handläggning. Om det innebär att förvaltningsrätten haft fel i sak återstår att se.
Jag kan ännu inte sova tryggt, förvissad om att demokratin och rättssamhället fungerar som det ska. Risken att förvaltningsrätten utreder och ändå kommer till samma beslut är inte omöjlig.
Själva frågan om Nypelius ordförandebeslut är riktigt, eller om hon skulle ha sammankallat regionstyrelsen, är numera en akademisk och politisk fråga. Något överklagande av SMA-domern från regionens sida är inte möjlig då den tiden gått ut för länge sedan. Om Nypelius agerande leder till stora investeringskostnader för regionen är det inte heller möjligt att ställa henne till svars annat än politiskt vilket sker vid nästa val. Det skulle dessutom var extremt svårt att bevisa i en eventuell domstol. Och något drev liknande det som Åke Svensson (S) råkade ut för lär vi inte få uppleva, då både media och opposition valt en betydligt humanare ton när det gäller Nypelius affärer. Men trots allt är Kammarrättens beslut välkommet och för demokratins skull hoppas jag förvaltningsrätten kommer till ett beslut som ger grönt ljus att överklaga ordförandebeslut.