I söndags intervjuades han i SVT:s Agenda inför Moderaternas partistämma som inleds denna vecka. Istället för att svara på raka frågor lägger han huvudet på sned och förklarar hur andra partier gör och hur dumt det är. Exemplen känns igen från SD-retoriken men har ingen större förankring i verkligheten.
Det har tydligen varit så, enligt Kristersson, att partier inte tyckt sig kunna tycka något om nån annan (läs SD) tycker likadant.
Då undrar man ju vilka partier och i vilka frågor? Men ingen följdfråga kommer.
"I dag skulle vi kunna lösa stora problem där det finns en stor majoritet men det går inte för att alla inte kan prata med alla partier" säger Kristersson och man väntar spänt på att han ska berätta vilka frågor det handlar om men ingen följdfråga kommer.
Dessutom fungerar ju demokratin redan i dag, om det finns en stor majoritet för en fråga så blir det som majoriteten tycker.
Ulf Kristersson har också gång på gång fått frågan sedan länge om han ser det som ett problem att samarbeta med ett parti som är sprunget ur nazism och som så gott som dagligen avslöjas med skandaler av olika slag.
Då svarar Kristersson att han tycker det är så tröttsamt med all denna "smutskastning" och att slänga "förolämpningar" efter varandra. Det är inget problem för Moderaterna för att samarbeta och SD:s skandaler får de själva stå för. Sen finns det fler partier med "problematiska rötter".
Kristersson upprepar flera gånger att han inte ser något problem i att göra upp med något parti i frågor där man är överens och att detta skulle skilja ut hans parti från andra. Följdfrågan: Om man tycker lika: vad är det då att göra upp om, uteblir.
Ulf Kristersson svävar på målet om SD:s eventuella representation i riksdagen och/eller med tjänstepersoner i regeringskanslitet. Nyss avslöjades två SD-anställda med kopplingar till vit makt-rörelsen i riksdagen, alltså i förra veckan, inte för 30 år sedan. Skulle Moderaterna tycka att det vore problematiskt att samarbeta med dessa i regeringskansliet? Man undrar.
Moderaternas tvärvändning under Kristerssons ledning är verkligen anmärkningsvärd. Och att man fortsätter att försöka få det till att det är alla andra som ändrat sig. Kristerssons Almedalstal 2018 var ett glödande ställningstagande mot SD, i SVT förklarar han att det var Alliansens åsikt han torgförde och att det varit väl känt att han inte höll med men tog en för laget, typ.
Nu var det ju inte Alliansen han talade till eller för utan Moderaterna. Det var inte heller nån engångsföreteelse utan en upprepad åsikt som underströks flera gånger under lång tid. Han pratar inte om Alliansen, han talar om sig själv och sitt parti.
Januari 2018 i Aftonbladet: "Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD".
SVT i mars 2019: "Moderaterna kommer inte bli del av något nytt 'nationalkonservativt block' i svensk politik eller bilda regering med Sverigedemokraterna. Av den enkla anledningen att våra grundläggande värderingar inte finns där. Och därför tänker vi inte heller särskilt förhandla vår politik med Sverigedemokraterna.
Sen svängde det snabbt.
Det ska verkligen bli intressant att läsa av stämningen bland gräsrotsmoderaterna ute i landet när partiet samlas till stämma på torsdag.