Explosionen natten till torsdagen dödade en man. Polisen tror att den dödade medlemmen i det kriminella gänget Bandidos i själva verket själv stod i begrepp att själv genomföra ett bombdåd när något gick fel.
Alla skjutningar och bombdåd gör ju numera att man är oundvikligt avtrubbad. Hur ska man undvika tillvänjning när det händer något i stort sett varje dag? Men den här gången hände det i Värnamo där jag växte upp, med kring 20 000 invånare i tätorten och drygt 30 000 i kommunen. Ytterligare ett exempel på att territoriella kriget mellan olika kriminella organisationer spridit sig långt utanför storstäderna. Och inte det första exemplet från Värnamo. Jag skrev i december om 16 skjutningar och sprängningar i kommunen varav 15 var ouppklarade. En explosiv mix med ett etablerat mc-gäng och kriminella nätverk bestående av medlemmar med ursprung i länder med hög grad av klanvälde.
Att Värnamo drabbas på detta sätt är extra deprimerande eftersom kommunen ligger i en industri- och företagarregion som tidigare visat sig vara osedvanligt bra på att tillhandahålla möjligheter för och integrera nykomlingar. Näringslivets art har gjort att det har funnits instegjobb och många har själva blivit företagare. Men uppenbarligen är dessa möjligheter inte tillräckliga för att stoppa rekrytering och organisering av kriminella.
Jag tror tyvärr att det blir oerhört svårt att vända den utveckling som i Sverige redan gått alltför långt, en utvecklingen som inneburit skjutningar och bombdåd i en omfattning som saknar motsvarighet i andra liknande länder. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson var inne på samma sak i en intervju i Svenska Dagbladet i torsdags, där han bland annat uttryckte att det kommer att ta minst 20 år att komma tillrätta med gängkriminaliteten.
Det är en prognos som jag tyvärr ser som optimistisk om vi inte börjar vidta kraftfullare åtgärder som berör allt från lagstiftning och rättsväsende till arbetsmarknad och problemskolor. Jag skrev häromveckan om Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport som visar att andra generationens invandrare är ÄNNU mer överrepresenterade än den första generationen när det gäller kriminalitet. Det är ett svenskt misslyckande.
Brå presenterade ännu en rapport i veckan om hur narkotikahandeln i Sverige professionaliseras. Gängen tar kontroll över hela distributionskedjan och agerar även internationellt, genom att etablera sig i andra nyckelländer i drogernas distributionskedja. Kriminalitet har blivit en karriärväg.
För att få avsättning för drogerna är det då naturligtvis och viktigt att behålla kontrollen över hemmamarknadsterritoriet och om möjligt utöka det. Kontrollen över en stad eller ett större bostadsområde är värd mycket pengar.
Tyvärr kan inte ens en framtida minskning av våldet mellan gängen tas till intäkt för att vi börjar få bukt med den organiserade brottsligheten. Det kan bara innebära att de efter en stökig tid av våldsam maktkamp utvecklats vidare och blivit bättre på att samexistera och lösa intressekonflikter med andra medel. Civilsamhället får fortsätta att leva med uttalade och outtalade hot, drogerna och den så kallade beskyddarverksamheten. Så kan de kriminella gängen etablera sig ytterligare som en stat i staten som skriver sina egna lagar.
Från regeringen har vi hittills fått mest tomt prat om hur man ska ta itu med den organiserade brottsligheten. Ingenting tyder på att Löfven eller hans regeringen verkligen tagit in hur svår den uppgiften är.