Det är som om partiet lider av personlighetsklyvning. Partiledaren Ulf Kristersson jobbar hårt för att vara den vuxne i rummet. Lägger huvudet på sned och förklarar för oss hur saker och ting ligger till.
Markerar vikten av lag och ordning och att lagar gäller alla. Pratar om att man måste bortse från värderingar och samarbeta för att komma överens i sakfrågor där man tycker lika. Komma överens om det man redan är överens om, ja, det är motsägelsefullt men om detta får han sällan frågor.
Sen har vi de där andra. De som far runt på Twitter som om de aldrig suttit i ett möblerat rum. Kastar orimligheter, hån, lögner och rasism runt sig, så långt från det vuxna rummet man kan komma. Utan att partiet har något att säga om det.
Inte heller har Moderaterna ett enda dugg att säga om Sverigedemokraterna längre. Ni vet, partiet man inte skulle samarbeta med förrän himlen ramlade ner. När detta skedde är oklart, men tydligt är att himlen numera är fallen.
Man låtsas inte ens om att man ändrat sig. Tvärtom påstår man att det är andra som ändrat sig, som bytt sida.
Plötsligt är det inte längre sakpolitik som ska vara prioriterad, nu krokar man gladeligen arm med Vänsterpartiet och röstar ner politiska förslag som man egentligen tycker är bra. Bara för att.
När andra partier väljer att samarbeta och kompromissa kallar Ulf Kristersson det för att "trixa med mandaten", som om det vore nåt fuffens. När hans eget parti röstar ner moderat politik som ren taktik då är det att vara konstruktiv?
Nu anser Moderaterna i Staffanstorp att man kan välja vilka lagar man vill följa och inte. Detta efter att Migrationsverket med grund i Bosättningslagen anvisat fyra (4) kvotflyktingar till den skånska kommunen.
Glöm det, sa kommunstyrelsens ordförande, Christian Sonesson (M) och vägrade ta emot de skyddsbehövande personerna.
Staffanstorp och Sonesson har varit föregångare för Moderaterna tidigare. Trots tydliga direktiv från partiledningen inledde man ett samarbete med SD efter förra valet. Strax efter vände Moderaternas partiledning 180 grader, bort från den borgerliga alliansen, för att istället välja samarbete med ett högerpopulistiskt parti där ingenting ändrats sedan partiet såg ett samarbete som uteslutet.
I debatten är det inte SD som numera är Moderaternas motpol i politiken. Vad SD än gör eller säger så tiger Moderaterna still. Däremot retar det tydligen gallfeber på Moderaterna att Centerpartiet lyckats få igenom sakpolitik som inte gick att nå fram med under alla år i det moderatledda allianssamarbetet.
Nu ska allt krut läggas på att vinna tillbaka det gotländska riksdagsmandatet och även här är Centerpartiet som är måltavla. Det lär märkas än mer ju närmare valdagen vi kommer. Fortfarande verkar man inte inse att SD ligger i startgroparna, stärkta av stödet från M, KD och L, både till självförtroende och i väljarstöd.
Ett grepp är att utmåla Annie Lööf och Centerpartiet som "fixerade vid det här med rasism".
Vad säger man?