Yngve Gustafson, seniorprofessor i geriatrik på Umeå universitet och känd från TV, har de senaste veckorna rasat över det han ser som bristande sjukvård på landets äldreboenden. Han har fått medhåll om att problemen finns, men att de kanske inte är så utbredda som Gustavssons uttalande ger sken av.
Boven i dramat är bland annat den så kallade Ädelreformen som genomfördes i början av 1990-talet. Reformen hade i grunden goda intentioner då den tog tag i de problem som den så kallade långvården hade. Men vi ser i dag att det kanske inte var helt lyckat att landstingens ansvar för de äldre lämnades över till kommunerna. Under kommunernas paraply har äldreomsorgen gått från att bedrivas på äldreboenden till att bedrivas mer i hemmet genom hemtjänst. När den äldre drabbats av sjukdom som krävt en blandning av omsorg och vård har en karusell av åtgärder dragit igång. Primärvård, sjukvård, vård i hemmet, utslussningsboende och många andra åtgärder där även ansvaret för den äldre bollats runt som en het sten. Inte sällan beroende på att det varit oklart vem som haft ansvaret och därmed vem som skulle betala.
Konkurrensutsättning av hemtjänst och särskilda boenden, äldreboenden, har haft ett och samma mål oavsett om servicen sker av kommun eller en privat aktör. Besparingar. Något som inte heller gynnat de äldre och den service de borde kunna ta del av.
Det som Yngve Gustafson nu påtalat är att det saknas sjukvårdskompetens på landets särskilda boenden. Istället för att ge de covid-19 sjuka lämplig sjukvård för att bota dem, har det enligt Gustafson slentrianmässigt inletts palliativ vård. Det vill säga vård i livets slutskede, vilket bara lindrar och mildrar innan livets låga släcks. Umeåprofessorn menar till och med att den palliativa vården dödar, då den smärtlindring som sätts in också hämmar andningen, vilket inte är så bra för de som också drabbas av de andningsproblem som covid-19 ofta medför.
Thomas Lindén som är avdelningschef på Socialstyrelsen tillbakavisar kritiken. Till P1-morgon ger han myndighetens bild: ”Vi gör analyser över äldrevården, och den övergripande bilden är att äldrevården fungerar bra på de flesta håll i Sverige. Man är gammal och skör när man bor på äldreboende. Men vi ser att antalet som avlider hittills i år är jämförbart med antalet som varje år dör i en influensaepidemi på äldreboenden.”
Den sista meningen får mig att hoppa till. Om den kritik som Yngve Gustafson för fram till viss del stämmer är det väl inte så konstigt att de äldre också avlider under den årliga influensaperioden. Är det så att vi har ett system där de äldre inte får den sjukvård de behöver för att tillfriskna, utan istället får en palliativ vård som försämrar deras möjligheter att tillfriskna, då måste vi tänka om. För det kan väl aldrig vara meningen att våra äldre inte ska ha rätt till samma sjukvård som alla andra.
Det vi ser nu under coronapandemin är ett samhälle som behöver rustas upp på många håll. Det samhällsbygge vi hade i januari har visserligen klarat av en hel del utmaningar. Vi har på ett nästan mirakulöst sätt ökat antalet intensivvårdsplatser. Myndigheter har tack vare en bra beredskap kunnat ta tag i och till viss del lösa många problem, exempelvis har bristen på skyddsutrustning inte blivit akut, då det alltid funnits ett litet lager. Men vi ser också att en hel del av de resurser som myndigheterna lägger ner på att hitta lösningar skulle kunna läggas på annat om vi varit än mer förberedda. Men tack vare coronapandemin kan systemfel som några få påpekat under längre tid få mer uppmärksamhet. Sjukvården inom äldreomsorgen är om inte ett systemfel, så i alla fall något som måste undersökas noga då den uppenbart har brister.