I kommuner på runt 10 000 invånare finns partier som är representerade i riksdagen, men nästan saknar medlemmar. De är så få att partiet måste bilda större avdelningar (kan heta olika) som omfattar mer än en kommun för att tillräckligt många medlemmar ska erhållas.
Det är en tragisk och allvarlig utveckling. En del partier har så få medlemmar i vissa kommuner att de medlemmar som vill aktivera sig i partiarbete inte räcker för att bilda en styrelse och till ytterligare poster. En person kan ju vilja vara medlem i ett parti, men inte bli så aktiv att den blir styrelseledamot.
Utvecklingen är allvarlig eftersom demokratin bygger på partierna och de består av medlemmar, som blir färre. Ändå finns faktorer som gör det ganska lätt att vara partimedlem. Bland annat brukar medlemsavgiften vara låg.
Det finns partier som står och väger i antal medlemmar i kommuner på runt 10 000 invånare. Ibland är de tillräckligt många och aktiva för att kandidater till kommunfullmäktige ska finnas och att besätta platser där. Ibland är medlemmarna för få eller inte så aktiva, så partiet åker ur fullmäktige eller klarar inte av att kandidera.
Detta gäller främst de fyra mindre partierna som nu finns i riksdagen, Liberalerna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Centerpartiet har hela tiden haft en bättre och större partiorganisation än andra partier trots att de partierna i vissa riksdagsval varit större.
C har därmed inte haft dessa problem i samma grad som de nämnda fyra partierna. Det kan även sägas om S och M. Men M har i en del kommuner haft få medlemmar och i några fall gjort dåliga kommunalval.
Sverigedemokraterna har haft problem att besätta platser som partiet fått i kommuner då partiet fått valframgångar kommunalt i takt med framgångar i riksdagsval. Partiet har mer än andra drabbats av avhopp från fullmäktigeplatser. Och uteslutning av medlemmar har gjort att platser i fullmäktigen blivit obesatta när ersättare saknats.
Det är särskilt yngre personer som är få i partierna. För det kan vara svårt att kombinera att ha barn med att vara partiaktiv. En del unga som är partiaktiva i tonåren och i 20-årsåldern, då de är studerande, slutar ofta när de bildar familj och prioriterar det och sitt yrke.
Ett tillflöde brukar dock ske av partimedlemmar när de yrkespensioneras runt 65 år. De blir (åter) aktiva när de får mer tid att arbeta politiskt, kan ta uppdrag och vara på möten. Coronaviruset gör för övrigt tydligt att många i fullmäktigen och i kommunpolitiken är runt 70 år eller äldre.