I februari 2019 lämnade Arkwright en rapport som utvärderat det då pågående treåriga sparpaketet på 170 miljoner kronor.
Det var en i stora delar positiv rapport, men den redogjorde också för en del saker som kunde ha gjorts bättre. Bland annat beskrev Arkwright att en mer sammanhållen process saknades, vilket medfört att det varit svårt att göra nämndövergripande besparingar och gemensamma arbetssätt. Men Arkwright gav också en hel del beröm bland annat kunde man utifrån rapporten konstatera ”att det grepp som togs att införa ett besparingsprogram över 3 år med tydliga förväntningar på varje nämnd har varit framgångsrikt. Kommunikationen har fungerat och verksamheterna har kunnat arbeta med mer långsiktiga planer än enbart kommande budgetår. Programmet har varit förankrat ut bland regionens chefer.”
De tips Arkwright gav inför nästa sparpaket var att ”etablera en projektgrupp med resurser och mandat vid kommande stora förändringsprogram. Projektgruppen ska ta fram en effektiviseringsstrategi, koordinera ett sammanhållet program och införa gemensamt arbetssätt centralt och i förvaltningarna.”
Men det är ju inte riktigt det vi nu ser. Nuvarande styre gör om samma misstag som gjordes i det förra paketet då man inte gör en övergripande översyns utan bara kör ut sparbetingen till respektive nämnd. Men man gör det dessutom utan förankring hos chefer och helt utan långsiktig plan, vilket var två av framgångsrecepten i det förra sparpaketet. Och någon projektgrupp med resurser och mandat har inte bildats.
Det är med andra ord inte så konstigt att de besparingar som nu ska genomföras i nämnderna under 2020 riskerar att generera högre kostnader för andra delar av regionens verksamheter. Eller att besparingarna går emot övergripande regionala mål.
Men besparingsbesluten i nämnderna blir inte bättre av undermåliga beslutsunderlag. När gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden tog beslutet att lägga hela 70 procent av nämndens besparingsbeting på Folkhögskolan florerade en del påståenden som behöver granskas. Bland annat nämndes det att det inte går att spara mer på gymnasieskolan och att Folkhögskolan inte sparat så mycket de senaste åren. Sanningen är att Folkhögskolan de senaste åren haft besparingskrav på 4-5 procent årligen. Om liknande sparkrav lagts på gymnasieskolan hade den verksamheten haft besparingar på omkring 10 miljoner kronor årligen. Men då hela GVN bara haft besparingar på 4-5 miljoner per år under de tre senaste åren kan det inte varit så stora besparingar på gymnasieskolan.
När beslutet i GVN togs som nu får så förödande konsekvenser för både Fårösund och Hemse så föregicks det av ett flertal fatala missar. Det fanns ingen projektgrupp som skulle ta ett helhetsansvar. Det fanns ingen övergripande plan med tydliga förväntningar i det stora besparingspaketet. Besparingarna var inte förankrade hos cheferna, åtminstone inte på Folkhögskolan. Beslutsunderlagen, i alla fall de som finns att tillgå för allmänheten, var undermåliga eller direkt felaktiga.
Men det går att göra om och göra rätt. Pengar är det ingen brist på. 3,5 miljoner kronor är en mycket liten summa jämfört med det överskott på 120 miljoner som är budgeterat. Dessutom har regeringen informerat om att de har för avsikt att öka på välfärdsmiljarderna med fem miljarder kronor i vårbudgeten, vilket enligt beräkningar kan ge regionen nästan 30 miljoner. Samtidigt kom i går en majoritet av finansutskottet överens om att skjuta till ytterligare 2,5 miljarder, vilket tillsammans med regeringens tillskott ger 42 miljoner kronor extra under 2020. Finns viljan och intresset att göra om och göra rätt så är det absolut möjligt.
Förtydligande
Ni som hade ögonen med er i går såg nog att den artikel jag refererade i gårdagens ledare inte fanns i gårdagens tidning. Vilket jag beklagar, men ni som är intresserade kan istället läsa den artikeln i dag på sid 6 och 7.