När man följer Regionfullmäktige på nära håll får man en hyfsad insyn i de olika partiernas sätt att arbeta. Under förra mandatperioden beskrev jag vid ett par tillfällen den stora skillnad jag såg mellan, de på den tiden nya partierna, Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna. Elin Bååth (FI) överglänste som FI:s enda ledamot de tre SD ledamöterna och det var nog ingen som följde politiken som inte visste vad FI ville politiskt. Vad SD ville var och är ännu, höljt i ett dunkel. Men när Bååth deklarerade att hon inte hade för avsikt att fortsätta i regionfullmäktige blev jag tveksam till hur FI skulle klara av det kommande arbetet i fullmäktige, om de nu fick någon plats av väljarna. Det frågetecknet har rätats ut. Partiet fick inte bara en fullmäktigeplats utan två och jag är fortfarande imponerad av FI. Partiet jobbar vidare i Bååths fotspår och driver sin politik på ett föredömligt sätt. Nu när de ingår i den rödgrönrosa oppositionen hade det varit lätt för dem att bara åka med de mer erfarna politikerna i de rödgröna partierna. Men Torun Ström och Gerd Holmgren har på ett mycket bra sätt axlat Feministiskt initiativs mantel och det är uppenbart att partiet har en alldeles utmärkt organiserad internutbildning.
Efter förra årets val har vi fått ytterligare att nytt parti. Kristdemokraterna har inte varit representerade sen mandatperioden 2006-2010 och har med sina två mandat tillfört fullmäktige nytt blod, även om det mest är Sara Lidqvist som gör sig hörd från talarstolen.
Men vad Sverigedemokraterna vill med sitt politiska värv i regionfullmäktige det vet nog ingen utanför deras innersta krets. SD:s ordförande Lars Engelbrektsson brukar ibland gå upp i talarstolen och ge sitt stöd till något av de andra partiernas förslag, men jag kan inte komma ihåg att de lämnat något eget förslag. Lennart Modig Kihlberg (SD) har vid några tillfällen deltagit i debatten. Under senaste regionfullmäktige gav han en bra bild av sin och sina arbetskamraters situation på äldreboendet Pjäsen. Modig Kihlberg antydde att det fanns stora behov av mer resurser, men sen blev allt fel när han plötsligt gav regeringen all skuld. Här har ju Modig Kihlberg och hans partikamrater en bra möjlighet att försöka förbättra situationen för de som arbetar i den gotländska omsorgen. Väljer de att stödja Socialdemokraternas förslag till förändringsbudget så finns det möjlighet att de gotländska välfärdsarbetarna slipper ytterligare tre år med tuffa besparingar. Men då behöver även de två politiska vildarna lägga sin röst på S förslag eller lägga ner sina röster. Ett annat alternativ är att SD först lägger ett eget budgetförslag utan stora besparingar, för att sen stödja det förslag som de anser ger de anställda på exempelvis Pjäsen bäst förutsättningar.