Fiberföreningarna som anmält Telia för hämma konkurrensen inleder en strid som kan gagna telekomkunder på hela ön. Det är det många som har anledning att vara tacksamma för. Helagotland berättar om hur Telia, genom dotterbolaget Skanova, givit ett besked om påstådd kapacitetsbrist, vilket i praktiken skulle kunna göra fiberföreningarna livegna som Teliakunder även efter att det tioåriga inledande avtalet löpt ut.
Jämfört med andra europeiska länder är det relativt stor andel av hushållen som har tillgång till fibernät i Sverige, trots att vårt land är glest befolkat. Fiberföreningarna har varit mycket viktiga i det arbetet, inte minst på Gotland som enligt en kartläggning från PTS har landets näst bästa bredbandstäckning. För drygt ett år sedan, i oktober 2020, så hade 92 procent av de fastboende hushållen i tätbebyggda områden tillgång till uppkopplingar med hög kapacitet (minst 100 MBits/s). På gotländsk glesbygd: 80 procent.
Gott. Men det innebär ju inte att allt är gott och väl.
Tillgång till bredband, tv och telefoni är helt nödvändig för den som vill föra ett normalt modernt liv och det är helt oacceptabelt om det skulle finnas inlåsningseffekter som gör att bredbandsföreningarna är hänvisade till fångvaktarens skambud när gamla avtal löper ut och nya ska ingås.
Att kontakta Konkurrensverket är därför helt relevant och om verket anser det befogat att agera så är det inte första gången. Frågan borde också intressera Post- och telestyrelsen (PTS), eftersom myndigheten övervakar bland annat området elektronisk kommunikation. Det är PTS som ska reglera marknaden så att kunderna är skyddade mot rovdrift och har tillgång till, som verket skriver, "säkra och effektiva bredbandstjänster, till lägsta samhällsekonomiska kostnad". Då är det helt nödvändigt att de upphandlingar som exempelvis fiberföreningar gör präglas av en konkurrens som faktiskt fungerar i praktiken.
Fiberföreningarna och deras medlemmar ska inte behöva hamna i en liknande situation som landets elkunder, som blivit en alltmer hårdhänt mjölkad kassako för nätbolagen. Staten har misslyckats med att skydda elkundernas intressen, samtidigt som investeringarna i elnätet blivit otillräckliga, och varken telekominfrastruktur eller fiberföreningarna på bredband-,telefoni- och tv-marknaderna är betjänta av ett liknande svek och misslyckande.