Felaktiga utbetalningar från våra välfärdssystem med cirka 18 miljarder per år.
Det var det bistra resultatet i slutrapporten som Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen ställt samman och som presenterades häromdagen.
Trots detta finns ingen samordning eller formaliserad kontroll av utbetalningarna.
Det är inte bara ett problem av ekonomisk art, att vissa människor anser sig ha rätt att tillskansa sig skattepengar på oärligt sätt. Det handlar också om respekt och tilltro i våra välfärdsystem.
Om ”alla” vet att det går att fuska utan några konsekvenser ökar själkvart risken för att missbruket ska öka.
Vi minns alla när man som arbetslös som motkrav för a-kassa skulle fylla i rapporter om vad man gjort för att söka jobb och det ansågs som djupt kränkande.
Samma sak när det krävdes intyg att man verkligen hade fått avdrag på lönen innan man beviljades pengar från Försäkringskassan för vård av barn.
Det är möjligt att systemen var onödigt kontrollerande men det visar också på den goda tro systemen är byggda på och även tilltron till människorna, att man inte lämnar oriktiga uppgifter.
Det gör heller inte de flesta, så klart. Mest fusk sker med sjukersättning, sjukpenning, tillfällig föräldrapenning (VAB), lönebidrag, nystartsjobb och assistansersättning.
Men även om de flesta sköter sig måste kontrollen påtagligt öka för att stoppa dem som inte gör det.
Människor är inte dumma, de flesta hittar vägar för att få ut så mycket som möjligt med så liten egen insats som möjligt.
Det är inget fel i det, så länge man inte bryter mot lagen eller lurar till sig pengar man inte har rätt till. Man kan studera den svenska traditionen vid deklarationstider. Här kokar kreativiteten för att kunna göra så stora avdrag som möjligt.
När det blev gratis att åka i gotländsk kollektivtrafik om man går med rullator ökade antalet rullator-användare drastiskt enligt uppgift.
Det går dock en knivskarp gräns mellan att surfa mellan sina rättigheter för det ultimata utfallet och agera rent bedrägligt. Det gäller både att fuska med välfärdssystemen och att lura staten på den skatt man enligt lag borde bidra med.
I Januariavtalet ingår en bred skattereform och den är sannerligen både efterlängtad och nödvändig.
De allra flesta svenskar är införstådda med att våra välfärdssystem kräver ett högt skattetryck men skatten på arbete måste sänkas.
Det är inte arbete som ska beskattas hårdast, tvärtom.
Fler måste kunna bli sin egen lyckas smed genom att jobba sig till ett bra liv. I dag straffas du ju mer du jobbar och de absurda kompetensutvisningarna, där människor kastas ut ur Sverige för att de inte tagit ut tillräckligt med semester eller lön, visar att systemen behöver justeras.
Till dess ska de som fuskar, både med bidrag och skatt, ställas till svars för sina val och beslut.