Sveriges Radio presenterade nyligen att äldre personer är överrepresenterade inom politiken och att politiker blir allt äldre på kommunal nivå. Unga har en lägre benägenhet för att engagera sig inom de politiska partierna, än vad exempelvis pensionärer har. Snittåldern för kandidaterna till höstens val är därmed 56 år. Det kan ses som problematiskt för den demokratiska representationen i Sverige. Speglar inte politiken de människor som finns i samhället, så finns det en risk för att deras åsikter och önskemål inte tas på allvar och att politiska beslut tas som inte gynnar dem. Men vad behöver egentligen hända med partipolitiken för att fler unga ska vilja engagera sig?
Varför väljer unga att inte engagera sig egentligen? Skeptiker skulle säkert skylla på lathet eller likgiltighet. Men det stämmer inte. Enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors rapport råder det ingen brist på ungas engagemang för samhällsfrågor. Sjukvård, skola och utbildning, migration och integration, klimatfrågan och jämställdhet, i den ordningen, är de viktigaste frågorna för unga mellan 16–29 i Sverige i dagsläget.
Det vanligaste sättet att engagera sig på är dock genom kampanjer på nätet, eller genom att använda sin konsumentmakt och handla medvetet eller ge pengar till en organisation. Många engagerar sig också inom en särskild sakfråga eller inom en organisation som jobbar med frågor som man har ett särskilt intresse för. Det är så vanligt att engagera sig att varannan ung arbetar ideellt och väljer att skänka sin lediga tid antingen till en organisation eller en sakfråga de tycker är viktig. Men trots det, är det endast fem procent som väljer att engagera sig i de politiska partiernas ungdomsförbund.
Hur man rekryterar fler vet nog de flesta förbund redan. Att gå ut och fånga upp det engagemang som finns där ute och möta personen där de befinner sig i vardagen är ingen ny taktik. Men det är främst några av de anledningar som unga anger till varför de inte vill engagera sig som jag ser som särskilt oroväckande - med tanke på att det speglar en odemokratisk kultur.
Ett av de skäl som kartlagts till varför unga väljer att lämna partipolitiken är för att man inte känner sig sedd. Och för att man behöver delta på ointressanta möten där man inte får tycka till om saker och ting. Mycket av det skulle ju faktiskt gå lösa, genom ökad inkludering och tillgänglighet. Genom att säkerställa att unga som väljer att engagera sig inte utsätts för diskriminering för sin ålder, eller ses som okunniga av de gamla rävarna som engagerat sig en hel livstid blir oväntat livsnödvändigt för den demokratiska överlevnaden. Och även för partiers överlevnad. Den andra anledningen är rädslan för hot och hat. Vid rekryteringen till ungdomsförbunden behöver man prata om det. Vad har man för policys och rutiner för att hantera hot och hat? På vilket sätt kan man garantera personens säkerhet?
Klimat är den frågan som väldigt många inom de partipolitiska ungdomsförbunden vill engagera sig kring. Samtidigt ser vi en ny typ av engagemang växa fram - genom Greta-rörelsen. Många väljer att engagera sig genom aktivism, snarare än mer traditionella vägar inom politiken. Kanske känner man att det inte finns plats för ens engagemang inom de politiska ramarna som sätts av partierna? Det är därför viktigt att erfarenheten av att vara aktivist ses som en tillgång även inom politiska kampanjer.
Det är viktigt att man fortsätter fundera på vad man kan göra för att unga ska välja att engagera sig. Särskilt med tanke på att de ofta väljer att engagera sig på andra sätt, så viljan att förändra finns där. Det är dock viktigt att partipolitiken blir mer transparent kring hot och hat, samt är mer öppen och välkomnande för unga personer.