Det har gått tio år sedan Region Gotland sålde ett flertal fastigheter som man bedrev verksamhet i, närmare bestämt äldreboenden. På så sätt kunde man frigöra pengar – uppåt en halv miljard. Men när man slutar äga och gör sig till hyresgäst så är det naturligtvis inte alls ekonomiskt fördelaktigt i längden. Det var ett kortsiktigt sätt att slippa ta ekonomiskt ansvar för verksamheten. Jag var väldigt hårt emot affären när den gjordes och historien har givit mig rätt. Region Gotland har också funnit anledning att ångra försäljningen.
Tyvärr är det inte bara Region Gotland som ägnat sig åt den här typen av kommunal utgiftsmaximering. Och riskerna kan vara betydande, vilket vi fått demonstrerat för oss i närtid.
Den socialdemokratiske politikern Ilija Batljan var drivande och huvudägare bakom fastighetsbolaget SBB, Samhällsbyggnadsbolahet i Norden AB, som haft som affärsidé att i stor skala köpa offentliga fastigheter. Så kunde man bygga upp ett stort fastighetsimperium när stat, kommuner och regioner – ofta ledda av Batljans partikamrater – ville frigöra pengar på detta ekonomiskt ansvarslösa sätt. Om betydelsen av sin politiska bakgrund sade Ilija Batljani en intervju i Fastighetsvärlden:
– De trodde på mig. Det var en otrolig förmån.
Denna aggressiva och högt belånade expansion gick bra så länge räntorna var låga. Under några år förvärvade SBB kring 750 fastigheter som huvudsakligen hyrs ut till dem som sålde dem – till kommuner, regioner och staten. Men nu när räntorna har stigit har SBB hamnat i kris, Batljan har fått sparken och åtminstone delar av fastighetsimperiet ska säljas. Vem blir det nu som ska äga de stadshus och skolor med mera som SBB fått köpa?
Nu är det många av de myndigheter, kommuner och regioner som ansvarslöst sålt samhällsviktiga fastigheter som vill köpa tillbaka dem från SBB. Regeringen ska inventera vilka av SBB:s fastigheter som är säkerhetspolitiskt viktiga och där det därmed också kan vara väldigt viktigt vem som äger dem.
Förhoppningsvis blir SBB:s kris inte bara det första offret för en mer omfattande kris för bolag på marknaden för kommersiella och offentliga fastigheter. Även om SBB är unikt exponerat så är det många andra som också är väl tungt belånade och utsatta för risk.