På torsdagen fick många sina antagningsbesked för studier vid högskola eller universitet. Det är ett glädjande besked som många får om de kommit in på den utbildning de valt.
Utbildningspolitiken har hamnat i bakgrunden de senaste årtiondena. 1968 och på 70-talet var den en central fråga. Möjligen berodde det på att många av den stora kullen 40-talister gick högre utbildning då.
På 70-talet byggdes flera regionala högskolor upp. De bidrog till att öka antalet som studerade. Många fick närmare till högskolor från den ort där de bodde och gått i gymnasiet.
Med fler som gick högre utbildning ökades utbildningsnivån i samhället. Arbetslivet och flera yrken ställde också krav på högre utbildning. En del som haft intellektuella förutsättningar för studier, men inte haft ekonomiska förutsättningar kom att kunna studera.
Det skedde genom system med studiemedel i dels bidragsdel dels lånedel. Studentbostäder byggdes i större omfattning både vid de gamla universiteten och de nya samt vid de nya högskolorna. Det blev lättare att studera.
På 80-talet byggdes de regionala högskolorna och deras utbildningar ut än mer. Och under 90-talskrisen kom många att studera när arbetslösheten var hög. Platserna vid universitet och högskolor ökades mer än antalet studentbostäder ökade.
En brist på boenden för studenter har rått på många orter med universitet och högskolor i flera årtionden nu. Det har skett trots satsningar från regeringar på byggen av fler studentbostäder genom ekonomiskt förmånliga villkor för det.
I Sverige har många enklare jobb rationaliserats bort. För jobb som inte är alltför svåra krävs minst gymnasieutbildning. Ganska stor andel av arbetskraften har nu en högre utbildning.
En hög utbildning ger dock inte alltid en bra ekonomi. Ganska lite kan skilja i lön mellan ett jobb som kräver högre utbildning och ett som bara kräver gymnasieutbildning.
Trots genomgångna studier på tre eller fyra år vid högskola eller universitet är det heller inte säkert att ett jobb kan erhållas. Det gäller särskilt i kristider som nu (coronan).
För personer som ska studera och har bakgrund i arbetarklass, yrken som ofta kan erhållas genom bara grundskola eller gymnasieutbildning, är det bra om en högre utbildning med säkerhet kan ge jobb. Att gå högre utbildning är också ofta lättare för en person ur arbetarklassen om utbildningen finns på en ort nära där man bor.
En orsak att utbildningspolitik inte är så central kan bero på att synen på utbildning blivit mer individualiserad sedan cirka 30 år. Det är upp till den enskilda personen att förkovra sig och stärka sin ställning på arbetsmarknaden genom en bra högre utbildning.
På 70- och 80-talen var utbildningen mer en samhällsfråga, att höja kompetensnivån hos arbetskraften och i samhället som helhet. Ett skifte i syn skedde nog runt 1990. Som mycket annat var det i en nyliberal riktning.