Regeringen spenderar miljontals kronor på bidrag till fotboll och hockey samtidigt som ridsporten riskerar att inte få samma stöd. Bidrag till idrott blir orättvist när merparten av pengarna går till killar.
Nästa år ska fritidskortet bli verklighet. Reformen ska ge barn i åldrarna 8-16 år ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Det är uppdelat i två kategorier: ett allmänt bidrag om 500 kronor per barn och år samt ett särskilt om 2 000 kronor. Det särskilda bidraget ska lämnas till barn i socioekonomiskt svaga hushåll. Vilka som ingår avgörs om man får bostadsbidrag eller inte.
Enligt förslaget ska man kunna använda pengarna till en lokal idrottsförening, kommunal kulturskola och i vissa fall friluftslivet och barn- och ungdomsorganisationer. Däremot ingår inte privata utförare.
Förhoppningen är att reformen ska få fler unga att röra sig. Det rekommenderas att barn ska vara fysiskt aktiva med högre intensitet och puls under 60 minuter per dag. Men bara två av tio unga är det. Stillasittandet försämrar både fysiska och psykiska hälsan. Särskilt vill man ge barn där föräldrarna inte har råd möjlighet att idrotta.
Problembilden är alltså tydlig. Men fritidskortet har samtidigt fått kritik av flera anledningar. För det första riskerar reformen att inte ge önskad effekt när det kommer till att hjälpa barn som inte har råd. I andra länder med liknande system har det framför allt varit medelklassen som nyttjat stödet. Reformen beräknas kosta mer än 700 miljoner kronor om året. Miljonerna går då framför allt till barn där föräldrarna ändå hade haft råd att låta barnen idrotta. En tredjedel av miljonerna förväntas gå till administration.
Myndigheter har även varnat för risken för att pengarna hamnar i fel händer, eftersom pengarna ska kunna betalas ut direkt till föreningar via en digital tjänst. Att stödet hanteras digitalt gör det smidigare – både för riktiga föreningar och kriminella.
Kortet riskerar att bli orättvist. I praktiken innebär det att miljontals kronor kommer att strömma till fotboll, hockey och innebandy. Ridsporten riskerar däremot att inte få samma stöd. Rider man exempelvis på en privat ridskola eller är medryttare får man inte en enda krona. Rider man på en ridskola med förening är det otydligt hur stödet egentligen kommer att se ut. Statistik visar att könsskillnaderna mellan sporterna är stora. Tre av fyra inom fotbollen är pojkar. Inom ridsporten är hela 97 procent flickor.
Det finns fler exempel på hur tjejer inte kommer få del av stödet i samma utsträckning enligt nuvarande förslag. Generellt tränar tjejer mer på gym medan killar föreningsidrottar. Eftersom gym ofta är privatägda kommer de inte att omfattas av förslaget.
Fritidskortet är dyrt och onödigt. Men om regeringen ändå ska spendera pengar på bidrag till idrott är det viktigt att det utformas så att både tjejer och killar tar del av det.