Om vi jämför med relativt stora delar av fastlandet är gotlänningars möjlighet att ta sig till huvudstaden enormt mycket bättre. I mitt tidigare yrkesliv, där jag har jobbat på både Gotland och fastlandet, var resor till och från Stockholm inte någon ovanlighet. Resandet från Gotland var hur enkelt, snabbt och bekvämt som helst. Ta sig till flygplatsen, flyga, sätta sig på bussen eller tåget beroende på vilken flygplats flighten gick till och vilket färdsätt man valt, för att sen i värsta fall, vara mitt i smeten på runt två timmar. Flygets avgångar var på den tiden så bra anpassade att det knappast förekom någon väntetid. Om man nu inte valde att, för säkerhetsskull, ta ett tidigare eller senare flyg.
När jag började jobba i Västervik blev jag chockad över den landsändans dåliga kommunikationerna med Stockholm. Avstånden mellan Västervik respektive Visby och Stockholm är i det närmaste identiska om vi mäter fågelvägen. Det fanns, och finns än, en tågförbindelse mellan Västervik och Linköping, men den var oftast ersatt av buss. Det hände inte alltför sällan att tåget/bussen inte hann fram till det tåg som skulle ta en vidare till Stockholm. Att åka över Linköping är ju inte heller den rakaste vägen mot huvudstaden, och riksväg 35 är inte den bästa av vägar.
Möjligheten att ta buss från Västervik till Stockholm fanns, men var begränsad till ett fåtal avgångar och var därför inget alternativ för dagspendling. Ett alternativ som jag använde mig av var att ta bilen till Norrköping för att därifrån ta tåget direkt till Stockholm, men detta var under en period då tågen inte heller var att lita på. Det var alltid säkrast att köra hela vägen. Men för att slippa de flesta köerna och de enorma parkeringsavgifterna i city, gick bilfärden till någon av Stockholms södra pendeltågs- eller tunnelbanestationer. Resan från hemmets dörr till Stockholm city gick sällan på mindre än fyra timmar. Det vill säga omkring den dubbla tiden som det tar för oss gotlänningar att flyga via Arlanda.
Det är dessa erfarenheter jag har med mig när jag ser på en eventuell nedläggning av Bromma Flygplats. Vi gotlänningar har det rätt bra även om vi tvingas resa till Stockholm via Arlanda. Därför känns det lite märkligt att regionledningen reagerar så pass starkt som man gör. I en skrivelse till Näringsminister Ibrahim Baylan och Infrastrukturminister Tomas Eneroth vädjar både regionsdirektör Lindvall och regionstyrelsens ordförande Nypelius om nåd för Bromma. Skrivelsen avslutas med "Tillgängligheten till Stockholmsområdet, övriga Sverige och Världen får inte försämras" vilket regionledningen tydligen anser att en nedläggning av Bromma innebär.
Men regionledningen har också en hel del bra infallsvinklar på det negativa med en eventuell nedläggning av Bromma Flygplats. Exempelvis att Gotland får sämre och färre avgångar. Vilket är en synlig risk om flygtrafiken återgår till samma storlek som innan coronapandemin och Arlanda samtidigt inte fått utökad kapacitet. Detta är bra att det förs fram.
Det är även bra att Brommas roll i en framtida utveckling av elektrifierade flygplan förs fram. Men här har även Swedavia en skrivning i sin konsekvensanalys. Där påpekar Swedavia att Bromma ändå riskerar att läggas ner 2038 då nuvarande arrendeavtal går ut vilket medför att en eventuell testverksamhet då ändå måste flyttas. Var en testverksamhet kan komma att läggas tror jag är beroende av en långsiktig lösning, vilket Bromma inte är i dag. Oavsett en eventuell nedläggning i förtid eller först 2038.
Jag hade nog hellre sett att regionledningen lade sitt krut på att säkra upp goda flygförbindelser mellan Gotland och Arlanda, istället för att slåss för några få år till med flygtrafik på Bromma. För skillnaden i restid är inte så katastrofal som man vill påskina.