Ledare: Det våras för populister när Tyskland går till nyval

Efter en misstroendeförklaring mot förbundskansler Olaf Scholz stod det nyligen klart att tyskarna går till valurnorna i februari. Omröstningen var i själva verket en formalitet som bekräftade det som var känt sedan tidigare. Socialdemokraten Scholz, som sedan december 2021 lett en koalition bestående av de Gröna och det liberala partiet FDP, har haft svårt att navigera i ett snabbföränderligt politiskt landskap. Det senaste året har väljarnas dom blivit allt hårdare – med en klar majoritet som i dagsläget saknar förtroende för kanslern (16/12).

Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina är ett exempel på en fråga som har skakat om såväl den förda politiken som tyskarnas självbild. Uppfattningen om ”zeitenwende” – en kursomläggning i Tysklands säkerhetspolitiska inställning – låg till grund för en upprustning av landets försvarsmakt och beslut om att bidra med militärt stöd till ett land som befinner sig i krig. I praktiken hade den inslagna kursen, särskilt vad gäller stödet till Ukraina, svårt att leva upp till förväntningarna.

Kanske för att regeringen blev besluten om att andra frågor bör stå högre upp på agendan. Med inflationschocker och stigande energipriser har Tysklands ekonomiska tillväxt stannat av, vilket har fått konsekvenser för näringslivet. Med storvarsel från flera av landets största arbetsgivare – som Volkswagen och Daimler – har det blivit uppenbart att EU:s ekonomiska motor är i behov av ett besök på verkstaden.

Utsikterna för att driva igenom nödvändiga politiska reformer ser dock inte mer lovande ut i nästa Bundestag. I synnerhet på grund av två ytterkantspartier som har vind i seglen. Det gäller dels det relativt nybildade partiet BSW, med den tidigare gruppledaren för Tysklands vänsterparti Sahra Wagenknecht i spetsen. I en salig blandning av socialistisk ekonomisk politik och en hårdför, populistisk retorik i kultur- och migrationsfrågor har det nybildade partiet redan hunnit göra avtryck. Som om kombinationen inte vore tillräcklig vill partiet dessutom sätta stopp för det militära stödet till Ukraina och häva sanktionerna mot Ryssland.

Det andra partiet är minst lika vänligt inställda till Putin. Nyligen upplevde högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD) stora framgångar i höstens delstatsval i Sachsen, Thüringen och Brandenburg. Enligt opinionsundersökningarna har partiet – med starka fästen i tidigare DDR-stater – fördubblat väljarstödet de senaste två åren.

Som tur är väntas varken BSW eller AfD få reellt inflytande efter valet till Bundestag i slutet av februari. Men på sikt? För den som blickar ett decennium fram ser det inte ljust ut för förespråkare av ett pro-europeiskt Tyskland som är inställt på långsiktiga lösningar på de ödesfrågor som såväl Europa som resten av världen står inför. När något av partierna så småningom får gehör för sina idéer, i den fjärde största ekonomin i världen, kommer följderna inte bara bli att den Europeiska unionen blir mer benägen att stryka diktaturer medhårs. Med respektive partis inriktning att riva upp klimatpolitiken och motsätta sig frihandel riskerar skadorna att bli irreversibla.