Viktigt att barnen har en meningsfull fritid.
SVT rapporterar att trots att Gotland hittills varit förskonat från gängvåld så tror man att det är på väg hit. Det finns sedan innan två kriminella nätverk och nu börjar man förbereda sig från polisens hålls för att säkerställa att våldsvågen inte når ön. Det är bra – de vet att prevention är bättre än att tackla problemet när det väl är här. Men var är resterande insatser för unga?
Det är bra att polisen har koll på vad som händer och att de förbereder sig för det värsta. Men det är också viktigt att inte bara behandla symptomen, utan också det underliggande problemet till varför människor går med i gäng till att börja med.
Det ena problemet är vapen och droger – hur tar sig vapen och droger in till ön från fastlandet? Det jobbar redan polisen med. Men avhopparprogrammet, eller "hoppa inte på-programmet" som polisen också kallar det som är planerat måste införas så fort som möjligt. Och det måste vara lufttätt. Gotland måste införa det bästa programmet mot gängvåld som Sverige har sett. Man har en chans där man ser att något kommer att hända, men man har den unika möjligheten att förhindra det. Det är dock viktigt att ha med sig de rätta perspektiven.
När det kommer till gängvåldet så pratas det ofta om utanförskap. Men inte tillräckligt. På något sätt verkar diskussioner med rasistiska undertoner i stället smyga sig in. I stället behöver man se problemet för vad det är, vilket är utanförskap. Unga i utanförskap är lätta att rekrytera av människor som bara ser pengar framför sig. Och det är i slutändan vad droghandeln handlar om. Pengar. Hade ingen köpt drogerna hade de inte haft något att vinna på det. Våldet som uppstår handlar ofta om territorium kring droghandel eller olika åsikter kring hur man ”bäst” är kriminell. Det har varit diskussioner mellan gäng kring vare sig man ska använda barn eller inte som lett till konflikt. Det är en av de saker som oroar många allra mest. Att deras barn ska rekryteras.
Därför är det inte bara viktigt med meningsfull fritid för barn och unga, utan också social trygghet för deras familjer. Det är två oerhört viktiga aspekter i att se till att de inte rekryteras. Vi hör historier om personer så unga som 11–12-åringar som rekryteras till gängen. I början för att ”springa ärenden” – det vill säga transportera pengar eller droger mellan olika personer – men kort därefter tvingas de delta aktivt i våldet. De lockas in med stora summor pengar - pengar som deras familjer saknar. För en ung kille som vill ha ett nytt spel för att passa in bland sina kompisar så är det en lätt väg att hamna på. Han lämnar ett kuvert till någon och får 5000 kronor. Kanske mer pengar än han någonsin sett i sitt liv. Ibland handlar det om hundralappar, vilket lockar barn som växer upp i fattigdom. Sen stannar de på grund av hot, men också för att gänget kan vara deras enda sociala sammanhang. Det enda stället där det finns vuxna som har tid att lyssna.
För gängen är barnen inget annat än perfekta soldater. De är lätta att manipulera och straffen är inte lika hårda som för vuxna. De används ofta som syndabock.
Vi hör mardrömshistorier om hur barn rekryteras på skolgårdar, fritidsgårdar och utanför fotbollsträningen. Det är därför viktigt att utbilda all personal i hur man undviker att detta sker. Det är också viktigt att barn får möjlighet att engagera sig i något utöver skolan. Det är viktigt att alla barn får vara med och träna någon sport, eller lära sig ett instrument, eller vad det nu kan vara. Man måste se till att familjer som inte har samma ekonomiska förutsättningar har möjlighet att ge sina barn en meningsfull fritid.
Polisens insatser är viktiga, men vi måste också hindra gängen från att rekrytera barn.