Det är en självklar princip för de flesta svenskar. Ändå håller det på att bli allt mindre självklart i vårt pensionssystem.
Tanken illustreras väl av Socialdemokraternas klassiska valaffisch från 1958: ”Gärna medalj, men först en rejäl pension”. Vi bör inte nöja oss med bara symboler utan bör belönas i reda pengar. Efter att ATP-systemet visade sig svika förväntningarna blev detta också grundbulten för pensionsreformen på 90-talet, genom den så kallade livsinkomstprincipen.
Vi får inte längre medaljer, men tyvärr tycks hårt arbete inte heller garantera att pensionen blir rejäl. I en debattartikel i DN varnar Pensionsmyndighetens generaldirektör Daniel Barr (17/11) för att kopplingen mellan arbete och pension i praktiken överges. För hela fyra av tio pensionärer skulle det knappt ha lönat sig att arbeta mer före pensionen.
Till exempel infördes 2020 inkomstpensionstillägget som huvudsakligen finansieras direkt ur statsbudgeten och inte av de intjänade pensionsavgifterna. Än värre är garantitillägget som S, V, MP och C röstade igenom i somras. Det innebär att för pensioner på mellan 12 000 och 15 000 kronor i månaden spelar det nästan ingen roll om man har arbetat eller ej. I vissa fall kan mer arbete till och med leda till lägre pension.
Därtill höjs garantipensionen, som går till alla med låga pensioner oavsett hur mycket man har arbetat, till nästa år med 8,7 procent i takt med inflationen. Inkomstpensionen, som beror på intjänade pensionsrätter under arbetslivet, höjs däremot bara med tre procent. Det innebär att omkring en miljon av Sveriges 2,3 miljoner pensionärer kommer omfattas av garantipensionen.
Att arbete lönar sig så dåligt är uppenbart orättvist, vilket bland andra SPF Seniorerna har påtalat (Senioren 16/11). Det gör också systemet mindre hållbart i längden då fler lär känna att det inte är värt att jobba extra, vilket leder till att det tjänas in mindre pensionsgrundande inkomst.
Seniorerna vill höja resten av pensionerna för öka respektavståndet. Det är förståeligt men inte nödvändigtvis den bästa lösningen. Trots kopplingen till arbetslivet finansieras i praktiken de pensioner som betalas ut av de som arbetar i dag. Bördan på den arbetande delen av befolkningen får inte bli för hög, samtidigt som det finns andra viktiga offentliga utgifter som också måste finansieras.
För stärka respektavståndet bör åtminstone garantitillägget avskaffas, men det går även att höja pensionerna utan att betunga dagens arbetare. Framför allt om en större andel av pensionsavgifterna gick till premiepensionen. Avkastningen har varit betydligt högre för PPM sedan den infördes än för inkomstpensionen.
Statsminister Ulf Kristersson bjöd i sin regeringsförklaring in till nya samtal i Pensionsgruppen. Det är ett välkommet steg för att säkra goda pensioner. Förhoppningsvis kan partierna åter enas över blockgränsen om att det är arbete som är grunden för en rejäl pension.