Den 28 februari 1986 var jag på bio i Stockholm. Filmen var inte Bröderna Mozart och biografen inte Grand. Jag såg Vita Nätter med en fantastisk Michail Barysjnikov på en biograf jag varken kommer ihåg var den låg eller hette. På vägen hem den natten lade jag inte märke till något speciellt, trots att tidpunkten borde sammanfallit med mordet och de första polisinsatserna. Men morgonen och dagen efter kommer jag alltid att minnas. Det var min syster som väckte mig med den chockerande nyheten. Olof Palme var skjuten till döds.
Orsaken till mitt besök i Stockholm var bland annat en samling för skolaktiva SSU:are som ägt rum helgen innan i Södertälje. Veckan efter var sportlovsvecka och jag fick möjlighet att umgås med mina SSU-kamrater i Stockholm. Det var också tillsammans med dem jag spenderade den där första dagen i mars 1986. En dag i chock en dag i sorg eller som jag skrev i en text som musiksattes av en kompis men aldrig spelades offentligt. ”En värld i sorg, en värld i gråt. Ett mord på en gata som tog oss så hårt. Varför skulle det honom hända, släcka hans ljus som så många andras tända”.
Trots att jag upplevde chocken och sorgen på plats i Stockholm, med rosor vid en mordplats redan fylld av blommor, och många timmars köande till kondoleansboken i foajen på Rosenbad, har jag aldrig varit intresserad av att veta vem som utförde mordet eller av vilken anledning. Mordet var ju redan utfört. Självklart ska brottslingar spärras in om brott kan bevisas, men handlingen är utförd och den kan aldrig göras ogjord. Olof Palme kommer aldrig tillbaka, även om hans minne och gärningar lever kvar för evigt.
Men det finns ett nationellt intresse av att få en avslutning. Många har väntat på att mordet, som ofta beskrivs som ett nationellt trauma, ska få en lösning. Det olösta mordet har gnagt på landet som en sten i skon under alla 34 år.
I dag kan det ske, i dag kan det 34 år gamla mordet få sin lösning. 09.30 nu på förmiddagen kommer chefsåklagare Krister Petersson att presentera ett besked i Olof Palme-utredningen. Det kan vara allt från en tydlig gärningsman till en nedläggning av förundersökningen i brist på bevis. Då får vi kanske veta vilken av de misstänkta som anse skyldig eller vilket av alla spår som är det rätta. Är det den så kallade Skandiamannen eller Christer Pettersson som kommer utpekas som mördare? Eller är det PKK-, Sydafrika-, eller Polisspåret som presenteras på presskonferensen.
Oavsett vilket besked som chefsåklagare Krister Peterson lämnar hoppas jag att utredningen kommit fram till ett avgörande. Inte för min skull, men för alla andra som vill slippa den gnagande stenen i skon.