Man kan lite slarvigt jämföra politik med en boxningsmatch i OS men utan matchdomare. Olika partier som kämpar om väljarnas gunst utifrån gemensamma regler som respekteras. Inga slag under bältet, inga hästskor i handskarna eller andra fusk tillåts. Det har partierna kommit överens om och tagit varandra i hand på, gentlemän emellan.
När det ändå inträffar övertramp mot de oskrivna reglerna tar partierna själva hand om problemet och under lång tid har jag upplevt att de seriösa partierna fungerat väl som egna domare.
Plötsligt dyker det upp en ny boxare i ringen som med sparkar, bett och andra förbjudna grepp skapar kaos samtidigt som de charmar en helt ny publik.
Till att börja med upprörs de gamla. De protesterar vilt och påpekar att de gemensamma reglerna ska följas, men utan att något händer. Det nya fulspelet gör succé och publiktillströmningen är enorm.
För att inte tappa mark följer de andra partierna efter ett efter ett och i lite olika takt. Några i snigelfart andra med blixtens hastighet. Den nya spelaren ser vad som händer och tar till ännu grövre grepp, vilket i sin tur föranleder de andra att ta efter än mer av den nya regelvidriga tekniken. Och så fortsätter det tills den ursprungliga boxningen inte ens kan urskiljas bland alla sparkar, punggrepp och fula knep.
Det enda som kan återställa matchen till något som återigen påminner om boxning är att de ursprungliga seriösa boxarna tar tag i problemen. Tillsammans och med emfas.
Det som TV4:s Kalla fakta avslöjat om SD:s trollfabriker borde vara slutet för den anpassning till SD:s politik, debattsätt och kommunikationsstrategi som de andra partierna gjort. Det borde också leda till en återgång till det gamla där den liberala demokratins grundpelare förenade de svenska politiska partierna.
Grundpelare där människor är lika mycket värda, har samma rättigheter och inte utsätts för godtycke beroende på hudfärg eller härkomst. Där den personliga integriteten helgas och där staten skapar en gemenskap i stället för klyftor och misstro. Grundpelare där det demokratiska samtalet och debattklimatet kan vara hårt men med en respekt för varandra och varandras olika åsikter. Precis som en boxningsmatch i OS.
Och i den boxningsringen ska ingen tillåta sparkar, skallningar och slag under bältet. De kan så klart inte hindra att det förekommer, men när det händer ska det få konsekvenser för den enskilda, samtidigt som partierna ta gemensamt avstånd från det inträffade.
För SD kommer inte att ändra sig. För SD är trollfabriker och desinformation ett normalt sätt att kommunicera. I de svar vi hört från SD angående Kalla faktas granskning kan vi urskilja en sak till som SD inte sett som möjligt i dagens Sverige och därför försökt att dölja. Som Richard Jomshof så tydligt uttryckte det för nu rätt många år sedan:
"Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här.”
Då var det deras retorik som skulle anpassas, nu är de sura över att media i Sverige är oberoende och granskande då deras trollfabrik var för viktig för deras möjligheter att vinna väljare för att inte användas. Den delen av deras mediestrategi ville de inte anpassa utan försökte i stället utföra den i det dolda.
Det som är mest illavarslande är hur regeringspartierna reagerat. Nu när det kommit till kritan vill de bara få bukt med det fulspel som riktats mot dem själva. Deras budskap är: Ajabaja SD för de pungsparkar ni utdelat mot oss, men fortsätt gärna skalla Magdalena Andersson och ha en hästsko i handsken när ni möter Nooshi Dadgostar i ringen.
Ulf Kristersson godkänner därmed att SD får fortsätta arbeta på ett sätt som fått Totalförsvarets forskningsinstitut att reagera kraftigt och som många experter samstämmigt menar påminner om det sätt Ryssland agerar för att söndra och splittra demokratiska länder.
Vi kan med andra ord konstatera att SD:s nätkrigare nu har blivit regeringens nätkrigare.