Knockout-liknelsen är kanske dum. Skolpolitik och barnomsorg är inte kampsporter. Eller borde i alla fall inte vara det. Men för föräldrar som gång på gång får vässa sina ord och slipa sina argument kan det upplevas som en mycket plågsam och utdragen kamp. För något som är självklarheter för andra. Barnomsorg i hyfsad närhet.
Nedläggningen tog en ny vändning på måndagen då det blev känt att föräldrar i nejden undersöker möjligheten att driva förskolan vidare i ny regi.
Älskar den inställningen. Regionen har brutit sitt kontrakt med bygden. Föräldrarna vill upprätta ett nytt. För att den inflyttning de börjat skymta inte ska stanna av. För att de barn som växer upp i krokarna ska ha sina sociala gemenskaper där. För att föräldrarna tror att det betyder något att hela Gotland ska leva.
Lösningen att lägga ner känns kortsiktig. Från trakten kommer vittnesmål om att en barnfamilj på väg att flytta in avstått från att lägga bud på ett hus när nedläggningen av förskolan blev känd. Samtidigt som andra krafter inom regionen har uppdraget att utveckla, locka en arbetsför befolkning till ön. Det skaver. Marknadsföringen av Gotland som en fantastisk plats att växa upp och leva på kommer lite av sig, sedd med Eskelhem-ögon. Där är snarast uppfattningen nu att nedläggningsbeslutet jagar bort barnfamiljer.
Mästerbybon Eva Ahlin (C) sitter i regionstyrelsen och tycker att de styrande nu borde fokusera på hur kvarvarande skolor på Gotlands landsbygd kan stärkas - inte läggas ner. Illavarslande då att regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) stod i fullmäktiges talarstol på måndagen och sade att färre barn kräver förändringar.
– Det kommer att göra ont, men det kommer att krävas strukturförändringar, sade Fohlin.
Den politiker som vill skapa förståelse för ett beslut gör i alla fall bäst i att inte försöka förminska effekterna för dem det drabbar. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Oscar Lindster (S) är i skitstormen just nu, tänker jag, för sina ord att det finns barnomsorg bara 7-8 minuter bort, i bil, från förskolan i Eskelhem.
Men föräldrarna i Eskelhem har ingen lust att ha sina barn spridda i olika rektorsområden på olika förskolor och skolor.
Den trebarnsförälder som skrivit en insändare om sin blivande vardagslogistik ger en bild av den osmidiga spretigheten:
"Jag ska alltså till hösten lämna mitt lågstadiebarn i Eskelhem, köra tio minuter till Sanda i motsatt riktning mot mitt arbete i stan och lämna mitt förskolebarn (i och ur bilen igen, alla med små barn vet hur denna process går till) för att därefter lämna mitt mellanstadiebarn i Västerhejde. Mina barn är helt plötsligt uppdelade på två olika rektorsområden och spridda på tre olika orter med olika sociala gemenskaper."
Det är verkligen en ny nivå av familjelogistik som beslutet att lägga ned förskolan innebär, för dem som räknar med en timme extra varje dag i bil. Trebarnsföräldern efterlyser ett helhetsgrepp kring rektorsområdena och skolorganisationen innan ett beslut tas som ger den effekten.
Det visar sig om fler aktörer hoppar in i ringen och hjälper den knockade förskolan att komma på fötter igen. Men tiden rinner fort. Redan i sommar vill ju den politiska majoriteten stänga. Regionen ger därmed föräldrarna mycket liten tid att agera. Det snyggaste vore om regionen hanterade sitt eget svek genom att tillmötesgå föräldrarnas önskemål om mer tid för att hinna ordna ett övertagande.
Eva Ahlin (C) ställde med anledning av det nya läget en enkel fråga till barn- och utbildningsnämndens ordförande vid fullmäktiges möte; hur han kommer att hantera föräldraföreningens framstöt.
7....8.... Räkningen i ringen pågår, men föräldrarna i Eskelhem är inte helt knockade. Inte slagna till marken. Ännu har ingen sagt tio.