Tanken har snurrat runt i huvudet sedan jag lyssnade på Greta Thunbergs program i Sommar i P1. Greta tog sin chans den 23 september 2019 vid sitt besök hos Förenade Nationerna. Ett val hon beskriver i programmet.
Vågade hon inte uttrycka all den förtvivlan, ilska och sorg hon känner över klimatsituationen skulle chansen att få göra det aldrig dyka upp igen.
Det kanske kan anses barnsligt och naivt att tog hon tillfället i akt. Det är ingenting vi är vana vid i det offentliga samtalet, allra minst från en så ung kvinna. Men det finns någon minst sagt trösterikt i att hon tog handen från munnen.
Den ärlighet hon visade, är en vi sällan möter ens i vår vardag. Det är långt från barnsligt att rakryggat våga säga sin mening.
Den går att applicera på många tillfällen. Både situationer som uppstått för mig själv och för andra. Inte sällan är de dessa tal som berör mest. De som stannar hos en, tumlar runt i sinnet och för alltid lämnar sitt märke.
Ett tal som vid några tillfällen jämförts med Gretas är det berömda om drömmen Martin Luther King Jr hade 1963. Vid detta tillfälle, som kommit att gå till historien, valde han att berätta om sin dröm om ett fritt och jämställt Amerika, utan rasism.
Hade han inte valt att tala då, hade möjligheten aldrig kommit åter och medborgarrättsrörelsen kanske inte fått samma genomslag. Det är ett exempel som visar på vilken otrolig innebörd ord kan få, inte bara för den enskilda människan utan för samhället i stort.
Det handlar om valet att uttrycka sig, i det lilla och det stora. Det får mig att tänka på andra situationer, när människor tagit tillfället i akt. Inte minst det avsked min morbror tog vid min mormors begravning för snart tre år sedan. Som tack och för att lugna den ständigt arbetande själen vid sitt sista avsked meddelade min morbror att ängarna var slagna, på den gård min mormor drivit sedan ung ålder.
Som för att visa att arvet, arbetet och slitet inte stillnar för att hon gjort det. Hennes livsverk lever vidare.
Det finns stunder då tystnad är en dygd. Stunder att sansa sig, reflektera och att välja att inte tala. Då det inte är ens egen tanke som bör göras plats för. När andras ord förtjänar att få utrymme i ett samtal. Samtidigt finns det tidpunkter där vi inte bör tygla oss. Då åsikter och tankar måste får lov att flöda.
Saker som inte kan hanteras utan att få lov att formulera ord. Så tänkt på att låta andra tala till punkt, oavsett om det är vid familjens middagsbord eller i en offentlig debatt.
Ta dig tiden att uttrycka dig, om så i en insändare eller ett bröllopstal. Det är en möjlighet och en rätt som skänkts åt människan, som du bör utnyttja till fullo.
Det är för sällan som vi tar möjligheten att säga det vi verkligen vill ha sagt.