Att lönedumpning förekommer även i Sverige är ingen nyhet och bland annat brukar de utländska bärplockarnas usla villkor i norrlandsskogarna uppmärksammas varje sommar. Men lönedumpning breder ut sig i allt fler branscher och det finns historier om gästarbetare från forna öststater som får jobba 12-timmarsskift på svenska campingplatser för 38 kronor i timmen.
Det finns också varianter där arbetsgivaren försvarar sig med att de betalar avtalade minimilöner, men att arbetskraften sedan är inhyrd som egenföretagare och alltså inte behöver belasta företaget med arbetsgivaravgifter, försäkringar med mera. De betalar till exempel 100 kronor i timmen och inget mer. Hur det sedan är med den inhyrda personalens försäkringar med mera anses vara en oväsentlig fråga. Ofta är sedan arbetsvillkoren för övrigt dåliga med långa arbetsdagar och undermåliga bostäder.
Inom transportbranschen har det under många år varit problem med utländska lastbilar som genom urusla chaufförvillkor konkurrerar illegalt med de svenska åkerierna. Illegalt är det därför att dessa bilar ofta bryter mot lagstiftningen. Denna anger nämligen tydligt att en utländsk lastbil som kommer med gods till Sverige får vara kvar här i högst sju dagar och under denna tid köra högst tre andra transporter inom landet.
Ett exempel: En bil med last från Tyskland till Borlänge kan efter lossning av godset ta en inrikestransport till exempelvis Halmstad. Därifrån ny körning till kanske Kalmar och slutligen en sista transport till ytterligare någon ort inom landet. Och allt detta måste ske inom sju dagar. Sedan är det dags för körning ut ur Sverige.
Men det är här som den illegala konkurrensen uppstår, eftersom många lastbilar stannar kvar i Sverige under lång tid och kör kors och tvärs. Detta har kartlagts av en forskargrupp vid Lund universitet med hjälp av bland annat allmänhetens rapporter av registreringsnummer på bilar som setts på olika platser. Genom att lägga pussel har forskarna sedan fått belägg för lagbrotten.
Urusla villkor för chaufförerna av dessa bilar gör att frakterna blir billiga. Inte ovanligt med löner på 2 000 kronor i månaden och bostad i lastbilen under månader i sträck.
Här uppstår då några frågeställningar:
Hur kan de svenska fraktköparna acceptera detta idag, när de stoltserar med alla sina tjusiga certifieringar och rättvisemärkningar?
Har dessa företag heller inga betänkligheter över att de är med och bidrar till den svenska åkerinäringens undergång? Ett svenskt åkeri som betalar avtalsenliga löner och följer de lagar och bestämmelser som gäller för branschen kan aldrig konkurrera med de illegala utländska transportsäljarna
Hur lågt kan alltså vissa företag sänka sig i jakten på en allt större och större vinst?
Visst luktar det slavarbete och kolonialvälde. Föga hedrande för välfärdsstaten Sverige!