Företagsklimatet stiger mest vid maktskiften

Knoppar slår lättare ut när klimatet är gynnsamt.

Knoppar slår lättare ut när klimatet är gynnsamt.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Ledare2019-10-03 05:05
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Gotland lyfter 18 platser i Svenskt Näringslivs rankning av företagsklimatet.

Senast ett större hopp i rankningen (uppåt alltså) var 2011 då Gotland gick 26 platser upp i listan. Året därpå rasade man tyvärr 35 platser ner med en duns.

Den som är intresserad av vilka omvärldsparametrar det finns att ta hänsyn till dessa år kan ju konstatera bland annat politiska maktskiften på ön. 

En slump? Ja, kanske. Men det är också helt nödvändigt att se på de signaler som regionens ledning sänder ut gentemot det gotländska näringslivet. Om man så fort man får möjlighet beskriver privata företag som tjuvar och banditer så påverkar det företagsklimatet. Punkt.

Jag har upprepat det ofta och hittar en formulering från 2014 som jag tycker ännu håller: "Men så länge vi låtsas som att det inte finns några skillnader mellan hur olika politiker ser på näringsliv och företagsklimat kommer ingen förändring att ske.

Vi kan ägna oss åt dagar av affirmerande och tänka positivt och kroka arm och dansa hambo hur länge som helst. Men om tänket inte genomsyrar den politiska ledningen kommer inget att hända".

Nyligen gick socialnämndens vänsterprofiler Håkan Ericsson (S) och Jörgen Benzler (V) ut och sågade LOV, lagen om valfrihet, och menade att om all hemtjänst bara åter kunde skötas i regionens regi skulle allt blir både billigare och bättre. 

Deras argument sågades hårt häromdagen av Anna Bergendal, näringspolitisk expert på äldreomsorg vid Vårdföretagarna, som till skillnad från Ericsson och Benzler hänvisar till faktiska mätningar, inte ideologiska gissningar.

Men hon påpekar också att för att valfriheten ska fungera väl måste den också vårdas. Dialog, villkor och ekonomiska förutsättningar behöver ständigt utvärderas. 

Det som Håkan Ericsson och Jörgen Benzler "glömmer" att förklara är varför man inte passade på att ta bort LOV i hemtjänsten när de hade makten under två mandatperioder? Varför väntade de med detta krav tills de hamnade i opposition?

Samma signaler skickas med en obegriplig emfas när det gäller utmaningsrätten. Det privata näringslivet har inget att komma med, regionen vet bäst, alltid.

Att de här partierna inte längre sitter på den politiska makten kan sannolikt påverka företagsklimatet att stiga några grader. Men det behövs mer än politiska signaler. 

Och här upplever jag att det händer saker även om det går långsamt. Myndigheterna blir bättre på att tänka service och att företagens villkor behöver tydliga, raka och hyfsat snabba svar.

Inte att alltid få rätt, men att få ett besked och en kontakt. Inte uppleva det som att myndighetens roll är att leta tills man hittar ett argument att säga nej.