I syfte att främja energieffektivitet och förbättrat klimat har EU lagt fram förslag om att energiklassa bostäder. Slutförhandlingarna återstår men grovt sammanfattat går förslaget ut på att alla bostäder i EU ska få en energimärkning från A till G, där A är bäst.
Märkningen ska baseras på bostadens energiprestanda. Alltså hur mycket energi som används för att hålla huset varmt. Bostadshus ska uppnå minst energiklass E till den 1 januari år 2030 och minst energiklass D till starten av 2033. Därefter ska en linjär förbättringskurva med sikte på energiklass A följas fram till år 2050.
Förslaget har mötts av välförtjänt kritik. Man tar nämligen alldeles för låg hänsyn till lokala förhållanden och människors ekonomi. Det förefaller som att man inte ens förmår att göra skillnad mellan brutto- och nettoutsläpp av växthusgaser.
Intrycket är att förslaget mest tar sikte på bostäder på kontinenten som värms med gas men att bostäder här uppe i norr som värms med biobränsle får ta den största smällen. Att ställa samma krav på bostäder oavsett klimat och uppvärmningssystem är varken rättvist eller rimligt. Det är därför synd att Sveriges regering prioriterade EU:s ordförandeskap framför sin egen befolkning.
Tysklands bostadsminister ville stoppa förslaget. Estländska regeringen var starkt kritisk. Finska miljöministeriet varnade för konsekvenserna. De svenska klimat- och näringslivsdepartementet menade dock att Sverige på grund av EU-ordförandeskapet inte kunde driva en egen linje. ”Så länge vi är ordförande i rådet kommer vi att företräda rådets position i förhandlingen”, förklarade departementssekreteraren Katarina Händel för Fastighetstidningen.
För förslaget ser ut att kräva alltför stora krav på renovering av befintliga bostäder. Enligt Villaägarnas riksförbunds uppskattning finns det i Sverige nio procent småhus i energiklass G och att det i genomsnitt kostar en halv miljon kronor per hus enbart för att nå energiklass D. A ska vi inte prata om. Värt att notera är att beräkningen bygger på de svenska definitionerna av energiklasserna. För hyresrätterna uppskattar Allmännyttan investeringsbehovet till 222 miljarder kronor per år fram till år 2050. Det är en dryg fjärdedel av branschens omsättning.
Både enskilda, företag och föreningar står alltså inför orimligt stora investeringar. Många lär inte ha råd. De kommer riskera att stå med bostäder som egentligen är förbjudna. Vad gör man då? Får man ens bo där? Klart är att värdet sjunker, vilket lär få banken att dra öronen åt sig. Å andra sidan. De tankar på att med lag hindra banker att finansiera ”ohållbara” projekt som återkommande luftas, kanske tvingar banken att dra in finansieringen?
Det är således mycket angeläget att Sveriges regering hinner ifatt. Våra bostäder värms i mycket liten omfattning värms upp med fossila bränslen, och klimatet räddas inte av i att onödan slå sönder människors ekonomi. EU:s förslag gör sig bäst i kaminen.