Är inte landsbygdens dragningskraft i hög utsträckning att den är just landsbygd? Att man inte behöver hälsa i fyra väderstreck så snart man kliver ut på med morgonkoppen på altan eller balkong. En värld med begränsad insyn, i bästa möjliga avseende. Mycket utsikt, få åskådare.
Denna typ av boende är vanlig på Gotlands landbygd och det är vad många längtar efter. En stor andel av Gotlands befolkning bor visserligen i Visbyområdet, men annars är befolkningen förhållandevis utspridd i livskraftiga socknar som håller urbaniseringen stången med en kombination av oberoende, gemenskap och engagemang för bygden.
Men detta är ett förhållande som Region Gotland tycks vilja ändra på, vilket framgår av det förslag till Översiktsplan 2040 som nu är föremål för så kallat samråd. Gotland ska utvecklas så att befolkningen fördelas enligt, för Regionen, mer lättförvaltade principer.
"En resurseffektiv lokalisering av bebyggelse ger bättre tillgänglighet och hälsa genom att det blir närmare, enklare och tryggare att röra sig mellan målpunkter. Rätt lokalisering sparar även på resurserna vatten, natur, kultur och jordbruksmark och tar hänsyn till ett förändrat klimat. En platsanpassad bebyggelse kan bidra till att minska klimatpåverkan i hela samhället, samt ger goda förutsättningar för förnyelsebar energi och kan därmed bidra till att Gotland går före i klimat- och energiomställningen."
Gotlänningarna ska för all del vara med och "påverka sin livsmiljö" enligt floskulösa utfästelser. Men då genom ombud och via administrativa och politiska processer, så klart:
"En digital samhällsbyggnadsprocess förbättrar möjligheten till delaktighet i planeringen."
Men planeringen går ut på att ny bebyggelse ska ske i anslutning till befintlig bebyggelse och samlas i tätorter som kan tjänas av kollektivtrafik och andra offentliga tjänster, samt kunna inkorporeras i Regionens system för vatten och avlopp med ett minimum av ansträngning.
"Ny bebyggelse bör därför i första hand tillkomma som komplettering till befintlig bebyggelse."
"Den största delen av den nya bebyggelsen bör tillkomma i noder och stråk som ger förutsättningar för offentlig och kommersiell service, kollektivtrafik och långsiktigt hållbara vatten- och avloppslösningar."
Utrymmet för ny bebyggelse inskränks också hårt av alla hänsyn som begränsar markanvändningen. Om man bara tittar på kartan över områden som utpekas som viktiga för friluftslivet och naturvården och där bebyggelse ska undvikas, så inser man att utrymmet för nya gotlänningar är mycket begränsat. Man tycks ha lagt mycket jobb för att identifiera alla upptänkliga hinder. Mindre uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna och vari de egentligen består.