Region Gotlands skolorganisation är inte hållbar. Det har den inte varit sedan hösten 2020, då den oheliga politiska majoriteten (alla utom Moderaterna och Liberalerna) bestämde sig för att ignorera det förslag till ny skolorganisation som politikerna bett förvaltningen om. Skolorganisationen utanför Visby lämnades orörd. Och denna linje har bara blivit mer och mer orimlig för varje år som går. Skolorganisationen blir än mer ohållbar när antalet elever nu sjunker.
Carina Lindby, verksamhetsutvecklare på utbildnings- och arbetslivsförvaltningen, beskriver konsekvenserna för Helagotland och berättar bland annat att:
– När eleverna blir färre och man redan i dag inte kan fylla klasserna, är det många skolor som inte bär sig ekonomiskt. Men det är också en fråga om pedagogiken och kvaliteten på undervisningen, som riskerar att ge vika om klasserna är för små, till exempel. Vi ska ha hållbara skolor vilket innebär att de ska ha undervisning av god kvalitet och vara ekonomiskt gångbara.
Region Gotland har börjat ta beslut som berör skolans- och förskolans organisation, vilket man märkt i Stenkyrka, Eskelhem och vid Polhemskolan i Visby. Men det sker inte som en del av en sammanhållen process med en plan för helheten, för vilken skolorganisation Gotland kan och bör ha i framtiden.
Detta är inte bra, vilket jag tidigare skrivit om. Carina Lindby är inne på samma spår:
– Vi säger inte att mindre landsbygdsskolor inte ska finnas, även om många nog tror det. Det ska finnas skolor över hela Gotland, även om de kanske inte blir lika många som i dag. Det behöver till ett långsiktigt beslut om vilka skolor som ska finnas, och så måste det satsas på dem.
Varför har Region Gotland ändå börjat förändra skolans och förskolans organisation i en splittrad process där besluten sprids ut över tid?
Delvis kan det säkert bero på att man låtit det gå så långt att behovet av åtgärder är akut och att man inte anser sig ha tid att invänta någon sammanhållen plan.
Men jag misstänker också att frånvaron av plan kan vara en plan i sig.
Om man ska fatta ett sammanhållet beslut om hela skolorganisationen så blir det en så omfattande process att motståndet hinner organisera sig, samarbeta och bilda opinion. Om man däremot duttar med förändringar en skola i taget så kan varje beslut fattas snabbare. Motståndet hinner aldrig organisera sig ordentligt och i varje fall står försvararna ensamma, utan andra att samarbeta med vid andra skolor som står inför samma nedläggningshot.