En av huvudkonflikterna under mötet handlade om slöjförbud i förskola och lågstadiet. Bakom motionerna fanns såväl partiets kvinnoförbund som namnkunniga företrädare som Juno Blom och Robert Hannah. Det fanns också förslag om att till en början utreda ett sådant förbud. Efter hårda diskussioner gick stämman på partistyrelsens linje och sade nej till både förbud och utredning.
I gengäld lyckades ungdomsförbundet få med sig stämman att köra över partistyrelsen om att höja skatter på fossilt fordonsbränsle samt att införa ett nationellt handelssystem för utsläpp av växthusgaser som inte ingår i EU:s utsläppshandel. Bland annat metan och kväveoxider från jordbruket. Eftersom mycket av dessa utsläpp inte ackumuleras i atmosfären är nyttan inte helt uppenbar.
Även om många vilda idéer inte vann gehör är det utifrån motionsboken tydligt att L är ett parti för stadsbor – som gillar att detaljreglera lantbruk, jakt och landsbygd. Det är inte konstigt att L i vissa landsbygdsvalkretsar är i storlek med MP.
En motionär ville införa en fristående naturvårdspolis som utrustad med gevär kunde skjuta tillbaka på alla jägare som skjuter efter polisen. En annan menade att om man skrapar bort matjorden på bördiga marker och smetar ut på sämre marker blir de dåliga markerna bra. Då gör det inget att man bygger städer på den bördiga jorden.
Sveriges låga produktion av livsmedel ville en motion förbättra genom att skapa en vandrande köttreserv i form av större viltstammar. Vän av ordning hade kanske här inflikat att mer vilt inneburit mer viltskador med ännu mindre livsmedel som följd.
Det är, partinamnet till trots, svårt att se det liberala i behovet av att på detaljnivå peta i andras förehavanden man själv uppenbarligen har begränsad kunskap om. Det är emellertid mycket folkpartistiskt.
Värt att notera är också att stämman enades om att gå emot Tidöavtalet kring myndigheters skyldighet att rapportera de som vistas illegalt i landet, såvida det inte införs undantag för bland annat skolpersonal, bibliotekarier och delar av socialtjänsten.
Det är klart att L måste försöka profilera sig upp över fyraprocentsspärren men det är nödvändigt att någonstans också förhålla sig till verkligheten. Med fem ministrar är ju L trots allt en betydande del av den regering som satt ramarna för informationsplikten. Det är ju stor risk att de andra partierna tröttnar när L håller på så här.
Likadant är det med väljarna. Vem tänker L sig är spekulant? Vem är målgrupp för ett parti som vill utreda legalisering av narkotika men behålla Systembolaget?
Det är precis som att varje liberal är ett eget parti. Det finns inget som håller ihop det. Den övergripande liberala berättelsen fattas. Tidöpartierna har ett ansvar att välvilligt förhålla sig till att L är med i båten, men L har ett ännu större ansvar att inte göra sig helt irrelevant.