Vilken väg ska välfärdssamhället ta är något vi sällan diskuterar här i landet. Ändå har välfärden långsamt försämrats och ett systemskifte har påbörjats.
Sveriges välfärdssystem bygger på tanken ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.” Tanken är att vi genom skatter ska omfördela delar av samhällets resurser från de som har råd till de som har behov. Men det systemet har sakta men säker urholkats under ett antal decennier. De som har råd bidrar inte längre lika mycket som de tidigare gjort och saker som tidigare var ett behov som samhället avsatte resurser till, är inte längre samhällets ansvar. Eller inte ett lika stort ansvar.
Skatter som förmögenhetsskatt, arvsskatt och fastighetsskatt har avskaffats samtidigt som både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen försämrats. Nu är det inte ovanligt att de som har råd köper privata sjukförsäkringar för att kunna gå förbi de offentliga vårdköerna där behovet av sjukvård, och inte din plånbok, avgör din plats. Vi har också sett hur den urholkade arbetslöshetsförsäkringen utmynnat i att fackförbunden nu har egna lösningar för sina medlemmar.
Men även andra delar av välfärden har drabbats av det pågående systemskiftet. Äldreomsorgen, skolan och sjukvården är de tydligaste exemplen.
I rapporten ”Budget ur balans – en granskning av äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö" av Åsa Plesner och Arena Idé, ges en tydlig genomgång av den nedmontering som drabbat äldreomsorgen de senaste 20 åren. Inträdet av vinstdrivande företag har inte heller medverkat till att de minskande resurserna används på bästa möjliga sätt.
Nu är vi i en brytningstid där resurserna måste ökas om den äldreomsorg vi vant oss vid ska kunna bedrivas även fortsättningsvis. Vad jag vet så finns det ännu inga privata försäkringar eller alternativ där personer med behov kan betala för att få en bättre omsorg än den kommunerna ger bistånd och betalar för. Men det lär väl bara vara en tidsfråga.
Skolans problem är vida kända och bakgrunden är som de flesta förstått det extremt marknadsanpassade skolsystemet. Ett system där fri etableringsrätt, skolpengens utformning och rätten till vinstutdelning innebär minskade kunskaper hos eleverna och en ojämlik skola.
Även sjukvården brottas med ökande kostnader, personalbrist och rekryteringsproblem.
Framtiden ser allt annat än positiv ut om resurserna inte ökas ordentligt. Sverige kommer få fler äldre då årskullarna som nu närmar sig eller gått i pension är stora, vi lever längre och vi lever längre med svåra sjukdomar samtidigt som de i arbetsför ålder minskar. Behovet av omsorg och vård av äldre kommer att öka samtidigt som barnaskarorna också ökar vilket också kräver mer resurser.
Nu behöver våra politiker slå sina kloka huvuden ihop och hitta lösningar för framtidens välfärd. Smygavvecklingen som pågått i över 20 år har bara skapat större klyftor i samhället. Vill vi att den utvecklingen ska fortsätta eller vill vi satsa på den gemensamma välfärden?
Oavsett vad vi vill måste våra politiker ta fram förslag på vad som ska ingå, vilken kvallitet välfärden ska hålla och till vem som välfärden ska erbjudas och vad det innebär i form av finansiering. Vill vi ha välfärd av samma eller bättre kvalité än den vi har i dag måste det till mer resurser i form av skattemedel, men även en mycket stor del av kommande arbetskraft. Frågan är om det ens kommer att gå.